- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
FREDRIKA BREMER
Stjärnorna stego upp den ena efter den andra och
speglade sina dallrande strålar i den lugna böljan, himlen
var klar, och skogen omkring oss var tyst och stilla.
Du var min maka, du yar i min famn, men jag hade ej
frid. Det var i mitt hjärta en dov värk, såsom av sår,
som bulna; — ty själen, Serena, kan ock hava sådana
sår, men dem känner du ej; — for att döva min plåga,
tryckte jag dig till mitt hjärta, ack! det smärtade desto
mer; — jag tycker mig känna det ännu; — lägg din
hand här, Serena... Ah!..."
Bruno tystnade ett ögonblick och fortfor sedan:
"Det kom en förändring över min dröm. Jag befann
mig allena i parken vid Ramm. Jag jagade en hjort,
och mina hundar förföljde den med gläfsande,
blodtörstiga gap. Också jag var törstig — det förekom
mig, att jag var törstig på blod. över berg och dal,
genom skog och mark strövade rastlöst skallet. Det var
en vild jakt. Från klyfta till klyfta, från gömma till
gömma förföljde jag den flyende hjorten. Timmar
gingo om, hjorten flydde, jag förföljde, hundarna
skällde under rastlöst lopp; det syntes som om den
jakten aldrig skulle sluta. Hundarna tröttnade, men jag
tröttnade ej, min häst mattades, men jag sporrade den,
en demon jagade mig och jag jagade hjorten — allt
mera brännande var min törst.
Ett ögonblick tystnade skallet, jag hade förlorat
hjorten ur sikte, men vid det jag red fram ur en
skogsdunge, fick jag plötsligt se den stå flämtande vid en
liten rinnande bäck. Den var ej långt från mig, den
såg mig, men törst och trötthet övertogo fruktan. Den
stod stilla och drack. Jag sköt, den föll. Vid skottets
ljud fingo hundarna nytt liv; de rusade fram, och
deras blodiga gap fattade om hjortens ben och sleto i
de fina grenarna av dess horn. Jag kastade mig av
hästen och skyndade mig närmare för att ge mitt offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
