- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
233
(Björn tror icke, att det är dödligt.) Allt emellanåt
öppnades sakta dörren till de gamlas sängkammare, och
ängsliga frågor över det älskade barnet viskades fram
och fingo alltid tröstande svar. Björn var inne hos
alla, brummade på alla, uppmuntrade alla och gav
stillande droppar åt alla. Tre gånger om natten återkom
Bruno, men ville ej gå in, utan begärde och fick av
björn under rättelser om Serenas tillstånd och om
Hagars, varefter han åter störtade bort, såsom jagad
av furier.
Det var en lång, en plågsam natt. Serena frågade
ofta: "blir det ej morgon snart? Dagas det icke?" Ack,
hon längtade efter morgonen, ty hon trodde att ljus
och Bruno skulle komma med den. Men när morgonen
kom, kom icke Bruno, endast en biljett från honom,
innehållande dessa vilda, osammanhängande rader:
I "Jag skulle återkomma, jag skulle förklara... så
bad du mig. O, att en önskan av dig till mig någonsin
skulle bliva ouppfylld! Serena, jag kan ej förklara,
jag kan icke komma!... Henne vill jag ej se; dig kan
jag ej... din anblick förtär mig. Jag kan intet
förklara — nu. Hedern bjuder, men hedern förbjuder...
Hagar kan, men skall ej... farväl, dyrkade...
beklagansvärda, ja, ty du älskar mig. Jag kan icke
komma ... men jag vill omgiva dig osynlig och osalig. Var
det icke de fördömdes straff att se paradiset nära,
men att stängas därifrån av ett flammande svärd?
Vedergällning, fruktansvärda vedergällning... bed for
mig Serena! ty helvetet är i mitt hjärta!"
Efter läsningen av dessa rader böjde Serena
huvudet i sina händer och satt länge så, liksom borttagen
från världen. Men visst måste hon tyst ha bett till den
evige tröstaren, visst måste hennes hjärta ha höjt sig
till kärlekens fader, ty eljes kunde ej hennes ansikte,
då hon åter reste sitt huvud, ha burit mitt i smärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
