- Project Runeberg -  Grannarna /
232

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tjugutredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

FREDRIKA BREMER

intalande, "vi kunna, vi böra ej döma! Låt oss vänta,
låt oss avbida tiden! Bruno skall förklara sigl... allt
kan ännu bli gott."

Till Bruno gick hon, där han stod försänkt i dystert
grubbel, och hon bad: "res till Ramm åter i afton,
Bruno, och kom igen i morgon. Då skola vi alla vara
lugnare. Och var icke orolig för denna natt. Hon skall
ha den bästa vård. Doktor Werner skall bli hos henne.
Min gode vän, res nu, men i morgon — kom och lugna
mina morföräldrar, om du kan, och oss alla!"

"Serena! och du ? ... och du ?" stammade Bruno och
stirrade smärtfullt på henne.

Serena vände bort sitt huvud för att dölja det
lidande, vars uttryck hon fåfängt strävade att betvinga. "Jag
tror på dig", sade hon milt, "god natt, Bruno!" Och
hon betäckte ögonen med ena handen, i det hon räckte
honom den andra.

"Du vänder dig bort ifrån mig, du vill icke se på
mig!" sade Bruno med dyster klagan.

Då vände Serena sitt ansikte till honom, hon ville
le mot honom, men ögonen stodo fulla av tårar.

Törhända såg Bruno i denna blick vad han sett i
sin dröm, ty han blev liksom vild härav; han utstötte
en förbannelse över sig själv, slog sig häftigt med den
knutna handen för pannan och störtade bort.

Björn och jag gingo ej hem denna natt. Han satt
inne hos Hagar, som hade fallit i häftig yra och sade
ord, ömsom i kärlek, ömsom i raseri, men alltid lika
vilda och bärande stämpeln av en oordnad och
förtviv-själ. Jag blev inne hos Serena, vars sovrum är invid
morföräldrarnas, och jag förmådde henne att gå till
sängs och för deras skull söka vila. Hon gjorde som
jag bad, låtsade sova, men jag hörde henne ofta gråta
sakta. Flera gånger måste jag gå till Hagars rum för
att hämta Serena underrättelser om hennes tillstånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free