- Project Runeberg -  Grannarna /
243

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tjugutredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

243

henne till livet, eller tillsammans hugsvala hennes sista
stunder! Låt oss vara tillsammans, Bruno! O, min vån!
i det mörker, som omger mig i denna stund, vet jag
dock med klarhet ett, och det är, att jag älskar dig,
att du ar mig dyrbarare än mitt liv, och att intet, intet
i världen kan rycka denna känsla ur mitt hjärta. Vi
kunna ej i denna stund bestämma över våra framtida
förhållanden. Välan! låt oss avbida denna tid och hava
frid i varandra! Och skulle något hindra att vi bli
förenade som makar, o! så skall ingenting hindra att vi
förenas som vänner. Hagar har talat om rättigheter,
som hon har till dig... om tidigare band, som fästa
dig vid henne. Har hon talat sanning, o, Bruno, så är
min bön ändå densamma: kom igen, Bruno, till mig,

till henne!

Hör, Bruno! Låt oss bli barn på nytt! Låt oss vara
som i de dagar — de sköna dar! — då vi tillsammans
hälsade morgonsolen i skogarna på Ramm, och då
aftonens skuggor där ännu funno oss tillsammans, fulla
av frid och av förtröstan till varandra. Minns du en
afton, då det blev mörkt i skogen, och jag sade: ’är
du ej rädd att gå vilse i mörkret?’ Du svarade: ’med
dig är vägen ljus för mig!’ Och jag sade åter: ’och med
dig är jag ej rädd i mörkret!’ O, min barndomsvän!
kan det ej bliva som det var då? Livet är skogen, och
mörk kan den vara — o! jag har känt det mycket
sedan en tid; — låt oss gå tillsammans på den mörka
vägen, Bruno; — räck mig din hand som vän, som
broder — då skall törhända ännu vägen bli ljus för
oss båda. Hör min bön — jag ber den med tårar —
kom igen, Bruno, älskade, evigt älskade vän, Bruno,
kom igen!

Din Serena"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free