- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
FREDRIKA BREMER
förlorade sonen — månne jag bleve så emottagen?
Stor, stor är min skuld."
"Men Guds nåd är dock större!" svarade Serena.
"Den förlorade sonen hade ju förspillt hela sitt arv;
men när han vände om med ånger, blev han mottagen
i kärlek." j| % ^
"Nåväl!" sade den sjuka med det brinnande hjärtat,
"också jag vill vända om. Till min jordiske fader
kunde jag ej gå. Han skulle för mig blott ha
förbannelser. Jag vill stå upp och gå till min himmelske
Fader!"
5:te skuggbilden.
"Kärlek intet mått vet av,
ingen gräns och ingen grav."
St Schüts.
Det var natt och månen sken klar. Jorden låg
begjuten av dess strålar, så vänlig och lugn. Borta var
nu snölindan, och en uppståndelsevind väckte den
slumrande till vårens liv.
Vi vilja följa himlalampans strålar in i Hagars
sjukrum och betrakta de gestalter, som belysas av dem.
De falla starkt på en profil, som har varit skön. Nu
äro dragen hårda och vassa, så, som lidelse och smärta
bruka tillhugga dem med deras skarpa mejslar. Blicken,
som vanligen rullade vilt, var nu lugnare. Det var ett
förklarat uttryck i det tärda anletet, och händerna voro
sammanknäppta som till bön. Hagar satt uppe i sängen.
Bredvid henne och stödjande henne står en ung
flicka. Törhända göra månens strålar att hon ser så
snövit ut, där hon står lik en lilja begjuten av ljus.
Törhända även är det lidande, som sugit den röda
färgen från hennes kinder. Det har dock icke mäktat
borttaga det lugna behaget i hennes väsen, ej förvandla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
