Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Öfverblick af elektricitetslärans utveckling och förnämsta satser. De elektriska enheterna - 3. Uppfinningen af elektricitetsmaskinen - 4. Elektricitetens meddelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i synnerhet metallerna icke visa sig elektriska genom gnidning, men likväl attraheras af en elektrisk kropp, samt att de
elektriska fenomenen i hög grad bero af atmosferens fuktighet,
så att de visa sig starkare i torr än i fuktig luft. Han
särskilde noga den elektriska attraktionen från den magnetiska,
men det undgick honom, att repulsion kan ega rum till följe
af elektrisk verkan lika väl som genom magnetisk. Vi böra äfven
nämna, att Gilbert först gjort bruk af ordet elektricitet. Han
betraktas därför ock med rätta såsom elektricitetslärans
grundläggare.
3. Uppfinningen af elektricitetsmaskinen. - De
första försök att framställa en apparat för fullständigare
undersökning af elektriciteten gjordes af Otto v. Guericke (1602-
1686), borgmästare i Magdeburg och en tid under trettioåriga
kriget öfveringeniör i Erfurt i svensk tjenst. Dennes apparat
bestod af en svafvelkula, uppträdd på en axel, hvarmed hon
kringvreds, under det att handen höll emot kulan. Genom
gnidningen emellan den torra handen och kulan utvecklades
elektricitet. Huru ofullkomlig ock denna tillställning är, gjorde
dock v. Guericke vigtiga upptäckter därmed, nämligen att i
vissa fall elektriserade kroppar repellera hvarandra, att de svagt
lysa i mörkret samt gifva ett sprakande ljud. Hawksbee
förbättrade apparaten, i det han använde en glaskula i stället för
en svafvelkula; den elektriska gnistan upptäcktes af honom.
Emellertid gjorde man vanligast bruk af glasrör, som gnedos
för hand, till dess att professor Bose i Wittenberg konstruerade
en elektricitetsmaskin med konduktor, hvilken förbättrades af
Gordon i Erfurt samt Winkler och Giessing i Leipzig; den
sistnämde uppfann riftyget. De i Tyskland uppfunna
elektricitetsmaskinerna förändrades och förbättrades på flera sätt, tills
de slutligen erhöllo den form, hvarunder de allmänt blifvit
begagnade, nämligen med en glasskifva, som kringvrides med
handtag och gnides mot två riftyg. År 1755 konstruerades
först en elektricitetsmaskin af Planta[1]. I våra dagar har
Holtz uppfunnit en annan synnerligen kraftig elektricitetsmaskin,
med väsentligt olika inrättning än de förstnämda.
4. Elektricitetens meddelning. - Redan år 1729,
innan elektricitetsmaskinerna vunnit insteg i England, upptäckte
en vetenskapsman i London, Stephen Gray, att en kropps
elektriska tillstånd kan meddelas en annan på afstånd från den
förre varande kropp. Han anbragte korkar i ett glasrörs ändar
och fann, att vid rörets gnidning äfven korkarne blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
