Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Öfverblick af elektricitetslärans utveckling och förnämsta satser. De elektriska enheterna - 5. Laddflaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elektriska; äfvenså en trästång eller segelgarn eller metalltråd,
som sattes i förbindelse med någon af korkarne. Däremot
visade det sig, att silke icke fortplantar elektriciteten. På detta
sätt upptäcktes skilnaden mellan ledande och oledande kroppar,
hvilken är af så stor vigt för elektricitetsläran. Gray upptäckte
äfven att en menniskas kropp kan meddelas elektricitet och
bibehålla den, om kroppen är anbragt på ett isoleradt underlag.
Han elektriserade vatten, som innehölls i ett på en glasskifva
stående kärl. Slutligen må nämnas, att han ådagalade, att
endast en kropps yta, men icke dess inre del bestämmer huru
mycket elektricitet kroppen upptager.
De af Gray började undersökningarna fortsattes af
fransmannen Dufay, hvilken genom försök med ett stort antal ämnen
fann, att alla kroppar genom gnidning blifva elektriska, i
synnerhet i uppvärmdt tillstånd, men att metallerna samt mjuka
och flytande kroppar bortleda den utvecklade elektriciteten.
Dufay ledde elektriciteten genom ett fuktigt snöre af flera
hundra meters längd och fann sålunda, att den kan meddelas
äfven på ganska stora afstånd. Det tillkommer äfven Dufay
förtjensten att först bestämdt hafva uttalat de vigtiga
grundsatserna, att elektriska kroppar attrahera alla dem, som icke
äro elektriska, men därefter, sedan de meddelat dessa
elektricitet, repellera dem, samt att det gifves två olika slag af
elektricitet, som han gaf namnet glas- och hartselektricitet,
motsvarande hvad man nu kallar positiv och negativ elektricitet.
5. Laddflaskan. - År 1745, icke långt efter sedan
elektricitetsmaskinen erhållit en tämligen hög grad af
fulländning, uppfann man nära samtidigt i Holland och Tyskland en
enkel apparat, hvarigenom denna maskins verkan kunde i hög
grad förökas. Denna vigtiga uppfinning gjordes af Cunaeus
och van Musschenbroek i Leyden samt af von Kleist i
Kammin i Pommern. Försöken med laddflaskan eller leydnerflaskan,
som den till en början benämdes, väckte stor uppmärksamhet
och upprepades med mångfaldiga variationer på flera ställen.
Till en början gjorde man bruk af en vätska i flaskan, men
öfvergick senare till användandet af en metallisk beläggning. De
vigtigaste försöken anstäldes af den berömdeBenjamin Franklin
(1706-1790), som först visade, att de båda sidorna af den
laddade flaskan innehålla olika slag af elektricitet. Detta är af
stor betydelse i fråga om teorien för elektricitetens
kondensation. Franklins undersökningar äro äfven af stort intresse
därför, att de förde till upptäckten af den atmosferiska
elektriciteten och uppfinningen af åskledaren. Den fullständiga
förklaringen öfver laddflaskans verkningssätt gjordes dock först
genom Aepinus och Wilcke (1732-1796). Denne sistnämde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
