Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Öfverblick af elektricitetslärans utveckling och förnämsta satser. De elektriska enheterna - 6. Upptäckten af galvanismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4 ELEKTRICITETSLÄRANS UTVECKLING OCH FÖRNÄMSTA SATSER.
som var född i Wismar, blef sekreterare i svenska
vetenskapsakademien. Han gjorde flera vigtiga iakttagelser rörande
elektriciteten och uppfann jemte Volta den for elektriska försök så
ofta använda elektroforen, hvarmed elektricitet på ett beqvämt
och enkelt sätt kan erhållas.
6. Upptäckten af galvanismen. - Af huru stort
vetenskapligt intresse de förut omnämda upptäckterna än äro,
skulle de dock, med undantag för hvad åskledaren angår, hafva
varit af föga betydelse för tekniken, om icke man kommit att
upptäcka andra egenskaper hos elektriciteten och andra sätt för
dess framställning. Sedan den franske fysikern Coulomb (1736
- 1806) lyckats att medelst vändvågen noggrant bestämma den
elektriska attraktionen och repulsionen i qvantitativt afseende
och visat, att dessa verkningar ske i omvändt förhållande med
afståndets qvadrat, hade läran om friktionselektriciteten eller
den statiska elektriciteten äfven uppnått en viss grad af
fulländning. Men snart öppnade sig ett vidsträckt fält för nya
forskningar öfver elektriciteten, i alla hänseenden af långt större
betydelse än det förut kända. År 1790, några få år efter dessa
Coulombs undersökningar, iakttog Aloys Galvani, professor i
anatomi vid universitetet i Bologna, de första på
beröringselektriciteten beroende företeelser. Galvanis hustru hade
tillfälligtvis bemärkt en nyss dödad grodas synnerliga känslighet
för elektriciteten, och han ville pröfva om den atmosferiska
elektriciteten härvid utöfvade samma verkningar som den med
elektricitetsmaskinen alstrade. För den skull upphängdes
grodor medelst metalltrådar på en järnbalkong; när de olika
metallerna kommo i beröring såväl med hvarandra som med
grodan uppstodo ryckningar uti denna. Galvani antog, att
dessa härrörde af den hos grodan utvecklade elektriciteten, och
han bemödade sig att visa, att grodan under vissa förhållanden
motsvarar en laddflaska, hvilken urladdas genom en
metallkedja. I sjelfva verket är det af Galvani upptäckta fenomenet
äfven beroende af djurelektriciteten, men det härrör dock
hufvudsakligen af elektricitet, utvecklad vid beröring mellan två olika
metaller. Volta (1745 - 1827) förklarade det uppkomma
uteslutande af denna orsak, och en liflig vetenskaplig strid uppstod
angående denna fråga. Visserligen blef Voltas åsigt den
gällande, men man har sedermera funnit, att såväl
djurelektriciteten som beröringselektriciteten här äro verksamma. Det bör
dock anmärkas, att hufvudsakligen genom Voltas förklaring
och genom de undersökningar, som denne berömde fysiker
anstälde öfver beröringselektriciteten, de stora upptäckter blifvit
förberedda, hvarigenom elektricitetsläran blifvit en så vigtig del
af naturvetenskapen och så väsentligt främjat den nyare
teknikens utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
