- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
17

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander - Tema: Electricity
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Öfverblick af elektricitetslärans utveckling och förnämsta satser. De elektriska enheterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ABSOLUTA MAGNETISKA ENHETERNA. 17

enheterna af stor vigt, och de stå för öfrigt i nära samband
med de elektriska enheterna i det elektromagnetiska systemet
C.-G.-S. I första rummet har man att betrakta:

Enheten för den magnetiska qvantiteten eller för
intensiteten hos en magnetpol. Om vi tänka oss två lika
magnetiska poler på l cm. afstånd från hvarandra, så utöfva de sins
emellan en repulsion, och om denna just är l dyne, så ega de
magnetiska polerna hvardera qvantiteten l magnetism eller deras
intensitet är 1.

Uttrycker man den jordmagnetiska kraftens horisontala
komposant i de nu ifrågavarande absoluta enheter, blifver dess
värde för mellersta Sverige omkring 0,16. Detta betyder, att
om en magnetnål, som är fritt rörlig i ett horisontalplan och
hvars poler ega intensiteten l, vrides vinkelrätt mot
magnetiska meridianen, måste man för att qvarhålla henne i detta
läge använda vid hvardera polen en kraft af 0.16 dyne,
motsatt riktad mot nämnda komposant vid båda polerna. För olika
ställen är denna komposant något olika, så att t. ex. den i
norra Sverige är något mindre, omkring 0,145 och i södra
Sverige något större, vid pass 0,17. Äfven vid olika punkter
inom samma byggnad visar den sig något olika, beroende på
det inflytande i närheten varande järnmassor utöfva. Vid en
å Tekniska Högskolans fysiska kabinett nyligen gjord
bestämning erhölls värdet 0,15996. - Om de af Gauss och Weber
först begagnade absoluta enheter användas, uttryckes den
jord-magnetiska kraften med 10 gånger så stora värden.

Enheten för magnetiska momentet utgör momentet af en
magnetnål, hvars längd är l cm. och hvars poler ega hvardera
intensiteten 1. En annan magnet, hvars längd eller afstånd
mellan polerna är l cm. och hvars poler ega qvantiteten (J
magnetism hvardera, har följaktligen momentet jul. Vi erinra
om, att man icke får räkna hela stångens eller nålens längd
såsom magnetens längd, utan att denna blott får antagas till
| af den förra.

Enheten för magnetiseringsintensiteten är den intensitet,
som innehålles af l kbcm., hvars magnetiska moment är 1. Hos
en magnetstång, hvars magnetiska moment är /// och hvars
volym är v kbcm., uttryckes magnetiseringsintensiteten genom
förhållandet {id: v. Om a betecknar en cylindrisk eller
prisma-tisk magnetstångs tvärskärningsarea och således v = al, kan
magnetiseringsintensiteten följaktligen sättas jit: a.

Enheten för det magnetiska fältets intensitet är intensiteten
hos ett fält, d. v. s. det en magnet omgifvande rum, där en
magnetpol, som innehåller qvantiteten l magnetism, åverkas
med en kraft af l dyne. Om en pol med intensiteten ^ åverkas
af en kraft F dyne, så är fältets intensitet vid den punkt,

Elektriciteten. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:50:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free