Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Öfverblick af elektricitetslärans utveckling och förnämsta satser. De elektriska enheterna - 29. Själfinduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 ELEKTBICITETSLÄEANS UTVECKLING OCH FÖRNÄMSTA SATSER.
rättvända. De äro visserligen likriktade, men icke konstanta,
utan den elektromotoriska kraften och strömstyrkan variera
oupphörligt mellan noll och vissa maximivärden, ehuru icke
tecknet ombytes såsom förhållandet är med vexelströmmar.
Äfven de magneto- och dynamoelektriska maskinerna, afsedda
att lemna konstant ström, uppfylla strängt taget icke detta
vilkor, utan strömmen blifver mer eller mindre undulatorisk.
Men dessa variationer blifva ytterst små vid de bättre
maskinerna af detta slag, ehuru de kunna genom särskilda medel
iakttagas. Dessutom finner man vid rättvända och
undulatoriska strömmar, att de för konstanta strömmars uppmätning
vanligen begagnade instrument lemna ett mindre värde än det
rätta, emedan utslaget vid dessa är proportionel med
strömstyrkans medelvärde, under det att, såsom vi i de näst
föregående anfört, den verksamma strömstyrkan är något större.
39. Själfinduktion. - De senare åren har man allt
mer uppmärksammat det inflytande de särskilda delarne af
samma ledare utöfva på hvarandra vid genomgången af en ström
ined föränderlig styrka eller riktning, och man har äfven funnit
sig föranlåten, att vid beräkning af detta inflytande göra bruk
af särskilda enheter, stående i samband med det absoluta
elektromagnetiska systemet C.-G.-S.
Det hinder, som en elektrisk ström i en ledare möter, är
icke endast beroende på ledningsmotståndet i vanlig mening,
utan den s. k. Själfinduktionen*}, som utöfvas från en del af
ledningen jpå en annan del, spelar härvid en lika vigti^ rol.
Den extra ström, som de särskilda hvarfven i en trådspiral
framkallar vid slutning och afbrytning, är en yttring af
Själfinduktionen, men denna har en mera omfattande betydelse, som
varit föremål för flera såväl matematiska som experimentela
forskningar. Äfven vid dynamomaskinerna spelar
Själfinduktionen en vigtig rol, visserligen i första rummet vid
vexelström-maskiner, men jämväl vid maskiner för konstanta strömmar.
Huru stort inflytande Själfinduktionen kan utöfva i vissa fall,
visar följande exempel. Vid en fabrik i Frankrike ville man
pröfva kablar, som skulle användas vid en elektrisk belysning
med Jablochkoffs brännare. Hela ledningen och brännarne
anordnades såsom de i verkligheten skulle vara, men för
utrymmets skull fingo kablarne till större delen ligga hoprullade i
ringar. Mr då strömmen från vexelström-maskinen fördes
därigenom, befans det vara omöjligt att antända brännarne. Detta
berodde på Själfinduktionen mellan de särskilda hvarfven af
*) Såväl i franska som engelska verk öfver elektriciteten användes
härför benämningen »selfinduction».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
