Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vexelström-maskiner och transformatorer - 182. Detaljer vid vexelström-maskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 VEXELSTRÖM-MASKINER OCH TRANSFORMATORER.
Oerlikon -fabriken i Schweiz. Fig. 191 visar utseendet af en
dylik maskin, sådan den utföres af sistnämnda verkstad. Den
har någon likhet med Schuckerts bekanta flerpoliga maskinför
likriktad ström. Induktorn, som här är den rörliga delen,
innehåller en kärna, bildad af tunt bandjärn, upplindadt på
en gjutjärnsring med pappisolering samt därpå fästa spolar.
Elektromagnetkärnorna äro cylindrar af smidt järn,
fastskruf-vade vid sina yttre ändar i två gjutjärnsringar och med sina
inre mot hvarandra vända ringar försedda mod polskor, mellan
hvilka induktorn roterar. Vid den afbildade maskinen har
induktorn 14 spolar, hvardera innehållande 80 trådhvarf,
upplindade i två lager. Elektromagneterna äro till antalet 28,
hvardera med 186 hvarf. Induktorns hela motstånd är 1,8 ohm
och de i följd anbragta elektromagnetlindningarnas 1,76 ohm.
Vid 600 hvarf i minuten erhöllos 30 ampere och 2,000 volt.
Magnetströmmen lemnas, på sätt afbildningen antyder, af en
liten dynamo vid sidan af vexelström-maskinen med samma
ställning ,och axel som denna. När magnetströmmen varierade
mellan 9 och 21 ampere, var potentialskilnaden 1,000 å 2,400
volt. Under normal verksamhet var den för elektromagneterna
förbrukade strömmen 1,3 proc. och förlusten genom motståndet
i induktorn 2,7 procent.
Vi komma längre fram, i fråga om elektrisk
kraftöfver-föring, att redogöra för andra vexelström-maskiner, hvilka
särskildt äro afsedda för sistnämnda ändamål.
182. Detaljer Tid vexelström-maskiner. - De
nyare af dessa maskiner skilja sig vanligen från de äldre blott
genom förbättringar i detaljerna. Den förnämsta skilnaden
mellan de olika maskintyperna består uti induktorns anordning,
huruvida den är orörlig såsom vid Grammes och
Zipernowsky-Déris maskiner eller roterande såsom vid v. Hefner-Altenecks
och Stanley-Westinghouses maskiner. Den förstnämnda
anordningen medför den fordel att induktorspiralerna, hvilka tagas
mest i anspråk, kunna säkrare anbringas och isoleras samt blifva
lättare åtkomliga, hvarjämte strömmens uppsamling blifver
synnerligt beqväm.
Men äfven om induktorn roterar, erbjuder
vexelström-maskinen en långt enklare anordning i fråga om strömmens
uppsamling än hvad förhållandet är med maskiner för likriktad
ström. Ty man behöfver vid de förra icke kollektor med
därtill hörande ömtåliga och kostsamma anordningar, utan man
gör vanligen bruk af två på maskinaxeln anbragta och från
hvarandra isolerade metallringar, hvilka stå i förbindelse med
hvar sin af trådändarne till induktorspolarne och mot hvilka
tjädrar släpa. Om maskinen skall lemna ström till flera af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
