Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
ELEKTRISK BELYSNING.
FIG. 219.
på en skärm.*) Två kolspetsar få den form fig. 219 antyder,
så att den negativa blifver allt spetsigare genom afsättningen
utaf de öfverflyttade kolpartiklarne, och den positiva urhålkas
i motsvarande mån eller åtminstone afplattas, så att den bildar
en nära plan yta, i det att
urhålknin-gens kanter forbrinna i luften. Detta
har naturligtvis endast afseende på
förhållandet sådant det visar sig, när
konstanta strömmar användas.
Uppstår ljusbågen genom vexelströmmar,
hvilka ständigt förändra riktning,
bibehålla båda elektroderna spetsformen.
Den elektriska strömmens gång
mellan elektroderna betingas genom
de från dessa lösryckta partiklarne
och af de bildade ångorna. När till
en början beröring mellan spetsarne
eger rum, uppstår en vanlig elektrisk
gnista, men när de aflägsnas från
hvarandra, bildas en ledning af de
frånskilda partiklarne eller ångorna. Denna
ledning utöfvar ett temligen stort
motstånd och kommer därför i liflig
glödning. Att i själfva verket ljusbågen
utgör en del af den elektriska strömmens ledning, har man
omedelbart genom försök ådagalagt. Sålunda införde Matteucci
vid två punkter af bågen ändarne af platinatrådar, omgifna med
glasrör och i förening med en galvanometer; dennas nål angaf då
en elektrisk ström mellen de båda punkterna.
Vi vilja nu omnämna de försök öfver ljusutvecklingen
med vexelströmmar af hög potential, som först anstäldes vid
Siemens & Halskes fabrik och upprepades vid utställningen i
Frankfurt a. M. Man använde här strömmar af ända till
40,000, ja i ett fall 48,000.volt. Ljusbågen framkallades mellan
elektroder af olika slag: skifvor, kulor och spetsar af metall
äfvensom kolspetsar. Mellan skifvor uppstår bågen med största
svårighet; och lättast mellan spetsar. För de tre förstnämnda
elektroderna äro slagvidderna vid lika potential i förhållande
af 1:2:3. Ljusbågen höjdes öfver de horisontalt anbragta
spetsarna på sätt fig. 220 antyder. Yid 20,000 volt kunde
afståndet mellan spetsarne förökas ända till 107 mm. Ljusbågen
mellan kolspetsarne var praktfullast vid sistnämnda potential
*) Den stora intensitet, som utmärker den elektriska ljusbågen, tillåter
icke att man länge med blotta ögat betraktar denna. Man bör använda ett
sotadt glas eller dunkelt färgade glas, lämpligast uranglas, hvilket såsom
Foucault funnit hämmar de kemiska strålarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
