Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
ELEKTRISK BELYSNING.
att äfven när kolet är i temligen stora stycken, det kan
bringas åtminstone nära smältning. Han använde för den skull
en stång af antracit, grafit eller sockerkol, som fästes mellan
elektroderna, hvilka voro omgifna med qväfgas, komprimerad
till 2 å 3 atmosferen Strömmen alstrades af 600 Bunsens
element, ordnade i 6 eller 12 grupper. Kolet mjuknade vid
den så erhållna höga temperaturen. Det är äfven möjligt att
hopsvetsa så uppmjukade kolstycken. En kolstång af 4 till 6
mm. diameter är böjlig, när den genomgås af en ström,
tillräckligt stark att göra stången intensivt lysande, enligt hvad
Elihu Thomson visat. Despretz har ådagalagt, att det är
lättare att bringa kolet att afdunsta än att smälta detsamma.
Han omgaf kolspetsarne med en glasklocka, i hvilken luften
förtunnades. Sedan det positiva kolet erhållit en mycket hög
temperatur och en bländande hvitglödning af detsamma inträdt,
såg man plötsligt ett svart moln uppkomma uti glasklockan, och
ett svart stoft afsatte sig på kärlets sidoväggar. Vid andra
försök, äfven i förtunnad luft, användes induktionsströmmen från
en Euhmkorffs apparat och såsom elektrod nedtill en cylinder
af sockerkol och upptill en knippa af tolf mycket fina
platinatrådar. Strömmen fick vara i verksamhet under mer än en
månads tid, hvarvid blott några få element dref
induktionsapparater Man fann sedermera platinatrådarne öfverdragna
med ett tunt svart lager, hvilket, när det undersöktes med
förstoringsglaset, visade sig innehålla små svarta octaedriska
kristaller äfvensom några hvita med diamantglans. Att dessa
verkligen voro små diamanter synes äfven däraf, att man
därmed kunde hastigt polera rubiner, hvilket endast med
diamantpulver kan verkställas.
Värmeutvecklingen i ljusbågen är ingalunda lika vid båda
elektroderna, utan eger förnämligast rum vid den positiva sidan.
Använder man t. ex. två järnkoner, finner man, att den positiva
blifver mycket’ het, under det att den negativa föga uppvärmes.
Matteucci uppmätte elektrodernas temperatur medels ett litet
termo-elektriskt element, som infördes i en fördjupning nära
spetsen. Han fann sålunda, att temperaturskil nåden mellan
båda elektroderna är så mycket större, ju mindre ledande och
af ju lösare sammanhang dessa äro.
Rossetti*) har sedermera anstalt ganska omfattande försök
öfver temperaturen hos ljusbågen. Denna alstrades mellan två
kolspetsar i vertikal ställning, med användande af en regulator,
så att afståndet mellan dem kunde bibehållas konstant.
Temperaturen bestämdes på det sätt, att på ytan af en
termo-elektrisk stapel, anbragt på afstånd från ljusbågen, fingo strålar
*) Journal de Physique, T. VIII, p. 257; T. X. p. 456.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
