Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning - 211. Korta och långa ljusbågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORTA OCH LÅNGA LJUSBÅGAR. 383
från denna eller från olika delar af kolspetsarne falla, dock så,
att endast en strålknippa af bestämd tvärskärning fick träffa
stapeln. Den uppkommande termo-elektriska strömmen
undersöktes medelst en reflexionsgalvanometer. Resultaten af
Ros-settis iakttagelser äro hufvudsakligen följande:
Huru liten utsträckningen af kolens utstrålande yta än
må vara, har denna likväl icke öfverallt samma temperatur.
Vid de delar af kolstängerna, som äro mest tillspetsade, är
temperaturen högre. Den positiva kolspetsen har, från det
ögonblick det elektriska ljuset alstras, en högre temperatur än
den negativa. Denna temperatur är dock olika allt efter
strömmens styrka. Så t. ex. erhölls en temperatur af 2,190°, när
50 Bunsens element användes för strömmens frambringande,
men af 2,784°, när 80 sådana element begagnades.
Temperaturen hos den yttersta delen af den negativa kolspetsen
uppgick till minst 2,500° och hos den positiva kolspetsens yttersta
del till minst 3,200°. Emellertid kunde temperaturen stiga
vida högre, så att Rossetti iakttog ända till 3,150° hos den
negativa och 3,900° hos den positiva kolspetsen. Beträffande
själfva ljusbågens temperatur, befanns den vara omkring 4,800°,
oberoende af bågens storlek och af strömstyrkan.
Hvad nu blifvit anfördt, har naturligtvis afseende på
ljusbågen, frambragt med en konstant ström. Gör man bruk af
vexelströmmar, blifver icke genom dessa någon anledning till
olika temperatur hos de båda kolspetsarne.
211. Korta och. långa ljusbågar. - Vid ljusbågens
användande för belysning, har man lärt att skilja emellan de
ganska olika egenskaperna hos korta och långa ljusbågar,
hvilket förnämligast af Élihu Thomson blifvit utredt. Om vi
antaga, att två kolspetsar till en början äro i beröring och
genomgås af en ström, och de långsamt aflägsnas från hvarandra^
synes rummet mellan dem uppfyldt af heta ångor och först
vid afståndet 0,5 till 0,7 mm. uppstår hvad man kallar en kort
ljusbåge. Det erfordras härvid blott en potentialskilnad af c:a
25 volt. Men den korta bågen har ett fräsande ljud och gifver
ostadigt ljus. Dessutom behöfva kolen vara ganska täta och
hårda. Eör samma elektriska energi erfordras vid den korta
bågen omkring dubbelt så stark ström som vid den långa och
förlusten i yttre ledningen, förutsatt att dennas motstånd är
oförändradt, blifver fyra gånger så stor som vid sistnämnda
ljusbåge. Man använde förr ofta korta ljusbågar, men numera
har man funnit fördelen af att gifva bågen en större längd.
Det visar sig nämligen, om man, sedan en kort ljusbåge alstrats,
allt mera aflägsnar kolspetsarne från hvarandra, att bågen
visserligen till en början blifver ostadig och vacklande, men seder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
