- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
507

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander - Tema: Electricity
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Elektrisk belysning. (Fortsättning.) - 264. Vexelströmmars användande vid elektriska belysningsinrättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VEXELSTRÖMMARS ANVÄNDANDE. 507

I vårt land äro många elektriska belysningsanläggoingar
försedda med accumulatorbatterier. Yi anföra exempelvis
Biin-«owska huset i Stockholm, Inteckningsbolagets hus och Miinchens
bryggeri i samma stad, Jönköpings tändsticksfabrik, Lunds
domkyrka o. s. v.

264. Vexelströmmars användande Tid elektriska
toelysilingsinrättningar. - Man har de senare åren i
vidsträckt skala gjort bruk af vexelström-maskiner jämte
transformatorer för elektrisk belysning. Genom de anordningar vi
i det föregående beskrifvit, kan man fördela elektriciteten inom
en icke allt för stor omkrets. Men för att genom sådana medel
förse ett vidsträcktare område med elektriskt ljus, får man göra
bruk af flera stationer, emedan hufvudledningarna eljest erfordra
allt för stor diameter. Man har emellertid sökt att på annat
sätt lösa problemet om elektricitetens fördelning, nämligen med
användande af transformatorer, genom hvilka man af en stram
med hög potential kan erhålla en annan ström med jämförelsevis
liten potential men af stor intensitet. I hufvudledningarna
framgår däremot blott en jämförelsevis svag ström, och för denna
är en temligen fin ledning tillfyllestgörande. Det blifver
härigenom möjligt att kunna föra elektriciteten långa sträckor, utan
allt för stora kostnader. Men visserligen får man i stället göra
bruk af vexelströmmar, hvarigenom dels accumulatorer icke
kunna användas, dels elektriska motorer icke fullt lika väl
kunna drifvas af strömmen och slutligen fara uppstår genom
de höga potentialer man får använda. Yi anse det icke heller
sannolikt, att dessa anordningar komma att ersätta de förut
beskrifna i annat fall än då dynamo-maskinerna måste anbringas
långt aflägset från de ställen, där det elektriska ljuset skall
alstras, t. ex. när man vill tillgodogöra ett på några kilometers
afstånd varande vattenfalls kraft för elektrisk belysning.

Vi hafva redan i det sjette kapitlet redogjort för
vexelström-maskiner och transformatorer och behöfva nu blott omnämna,
huru de begagnas för elektrisk belysning. Vid de första
försöken häröfver, som af Gaulard och Gibbs utfördes, anbragtes
alla transformatorerna med sin primära ledning i serie uti den
från maskinens poler utgående hufvudledningen. Detta har den
fördel, att en jämförelsevis ringa vigt koppar hos den primära
ledningen erfordras, men medför i stället den olägenhet, att
om en transformators primära ledning skadas, hela
anläggningen kommer i olag. Därför anbringar man nu mera
transformatorerna i derivation af hufvudledningen. Zipernowsky, Déri
och Slafhy voro de första, som gjorde bruk af en sådan
anordning. Man kan härvid antingen på samma sätt som vid
glödlampor anbringa transformatorerna omedelbart i derivation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:50:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free