Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERKNINGSSÄTTET HOS BELLS TELEFON. 683
Styrkan hos dessa strömmar är ytterst ringa. Enligt Peirce
är den mindre än en milliondel af styrkan hos de strömmar,
som vanligen begagnas för telegraf apparaters drifvande.
Ferraris har visat, att strömstyrkan väsentligen beror af ljudets
höjd och skulle för det normala la motsvara strömstyrkan,
alstrad af ett Daniells element, då strömmen från detta
genomgår 11,764,700 kilometer telegraftråd af 4 mm. diameter, eller
vid pass 290 hvarf kring jordeqvatorn. Pdlat har jämväl
undersökt dessa strömmars styrka, men genom att sätta en
telefon i verksamhet i samband med laddningen och
urladdningen af en kondensator. Det visade sig, att den värmemängd,
som åtgår att höja temperaturen hos l gram vatten 1°, om
den förvandlades till elektrisk energi, skulle vara tillräcklig att
i en god telefon erhålla ett kontinuerligt tydligt hörbart ljud
under tiotusen år. Vidare befans vid dessa försök ljudets
styrka vara oberoende af motståndet i ledningen, när detta
understeg 1,000 ohm. För ännu större motstånd försvagades
ljudets styrka så mycket mera ju större motståndet blef.
Ehuru den teori för Bells telefon, som vi nyss anfört,
synes tillfredsställande förklara apparatens verkan, gifves det
dock åtskilligt, som antyder, att äfven andra omständigheter
än de betraktade utöfva inflytande. Ljuden, som här
återgifvas, äro ingalunda enkla utan sammansatta, och
afsändnings-telefonens membran skulle delas i särskildt vibrerande delar,
hvardera så mycket mindre till sin utsträckning, ju högre ljudet
vore. Dessa delar måste hvar för sig alstra induktionsströmmar,
som i sin ordning verka på mottagningstelefonens magnet och
därigenom på dess membran, så att detta på motsvarande sätt
fördelas i särskildt vibrerande delar. Men det gifves flera
företeelser vid telefonen, som icke härigenom vinna sin
förklaring. Sålunda har Edison och Mercadier kunnat öfverföra
ljud med telefoner, där i stället för skifvor af järn användes
dylika af koppar eller aluminium, ehuru ljudet på så sätt
endast mycket svagt återgifvits. Den sistnämnde har genom
försök ådagalagt, att telefoner med järnmembran äro mycket
verksammare än andra och att här den elektromagnetiska verkan
är, den hufvudsakliga, under det att med koppar- eller
alumiQ-niummembran den elektrodynamiska verkan öfverväger. Å
andra sidan har Bréguet kunnat betydligt öka järnskifvans
tjocklek, utan att telefonen upphörde att återgifva
artikulerade ljud, men såsom Mercadier visat, gifves det för hvarje
telefon med konstant magnetiskt fält en bestämd tjocklek hos
membranet, hvarvid maximieffekten erhålles. Vid försöken med
järnmembraner var denna tjocklek omkring 0,2 mm.
Man kan vid Bells telefon utelämna membranet; ja till
och med magneten samt trådrullen och likväl öfverföra ljud,
om ock blott svagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
