Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen - 12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUFTLEDNINGAR. 735
och för öfrigt inverka i närheten varande telegraf ledningar;
jordledningar från starkströmsanläggningar, särskildt elektriska
järnvägar, utöfva äfven stundom inflytande. I så fall är det
endast möjligt, att genom metallisk ledning och återledning
uppnå tillräcklig trygghet för telefoneringen.
Vid de första stora telefonanläggningar, som i Sverige
utfördes af Allmänna telefonbolaget, användes för de yttre
ledningarna galvaniserad järntråd af 2 mm. diameter inom
hufvudstaden samt 3 mm. för landsledningar. Men de stora
trådknipporna i staden blefvo så tunga och vanprydande, att man
sedermera ersatt dem med fosforbronstråd af l mm. diameter.
För landsledningar begagnas dels galvaniserad järntråd af 3 å 4
mm. diameter, dels 2 mm. koppartråd och dels 2 mm.
brons-tråd äfvensom bimetallisk tråd, nämligen ståltråd, som är
beklädd med ett öfverdrag af koppar af 1,9 mm. diameter. Den
bimetalliska tråden har man dock åter frångått.
Luftledningarna i städerna anbringas hos oss och äfven i
andra Europas länder nästan alltid på stativ, fästen eller galgar
å hustaken. Vid de nyare af Allmänna telefonbolaget utförda
anläggningarna äro dessa stativ byggda af U-järn. Lands
ledningarna äro lagda på isolatorer, hvilande på furustolpar,
hvilkas nedre del impregnerats med kopparvitriol.
Bikstelefonens första vidsträckta interurbana ledningar äro
utförda af nära ren koppartråd med 3 mm. diameter för de
längre och 2,5 mm. för de kortare ledningarna. De nyare
ledningarna äro af brons med 80 proc. ledningsförmåga och
50 kg. hållfasthet per qv.-mm., med en i förhållande till det
ökade motståndet större tvärskärning. Telefontrådarne äro i
allmänhet uppsatta på samma stolpar, som uppbära
telegrafledningarna. För att hindra inflytande från andra ledningar
anbringas, såsom vi skola något längre fram närmare förklara,
de båda till samma dubbelledning hörande trådarna i spiral,
så att de vrida sig ett helt hvarf om hvarandra på fyra i följd
varande spännvidder mellan stolparne. De verkningar, som
utifrån utöfvas på ena ledningen, upphäfves då af motsatta
verkningar på den andra.
När två par dubbelledningar föras på samma stolpar,
anbringas de på dessa vid hörnen af en qvadrat, så att de trådar,
hvilka tillhöra samma strömkrets, komma vid de motsatta
hörnen.
När telefonnätet i en stad innehåller enkla linier, kan det
icke omedelbart sättas i förbindelse med den dubbla långa
telefonlinjen. Man kan dock undvika denna svårighet genom
en af Bennett i England år 1881 angifven metod, som
sedermera på olika sätt tillämpats i flera länder. Fig. 427 antyder
schematiskt densamma. Vid båda ändarne slutar den långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
