Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greklands bronsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återvänt till Aten, gick in i kung Erechteus’ fasta
boning. Ännu tydligare vittnar därom det förhållan-
det, att den gamla fastlandsgrekiska furstesalen,
megaron, blev förebild för det klassiska templet.
Och om vi något närmare ta i betraktande de gamla
mykenska furstepalatsen, så finna vi, att på deras
ruiner i senare tid restes gudahus. Det gäller t. ex.
Mykene, Tiryns och Akropolis i Aten. Då de myken-
ska furstarna framemot bronsålderns slut förjaga-
des, togo deras skyddsgudomligheter den stora salen
helt i besittning.
Kulten har varit bildlös — jag har redan antytt
min uppfattning om den s. k. ormgudinnan. Men på
guldringar och sigillstenar kan man understundom
få se en gudomlighet åskådliggjord i mänskliga for-
mer, något som emellertid ej har det minsta att
skaffa med verkliga kultbilder. Det är där fråga om
gudens uppenbarelse, hans epifani. Av dessa fram-
ställningar tycks emellertid framgå, att de kvinn-
liga gudomligheterna spelat den mest framträdande
rollen. Vi ha bl. a. att räkna med en stor moder-
gudinna, av vilken all fruktbarhet och fruktsamhet
varit beroende, vidare med en krigsgudinna, för att
nu blott nämna de båda lättast gripbara.
Inom kulten har även ormen såsom fruktbarhets-
och möjligen också dödsrepresentant spelat en viss
roll. De viktigaste heliga symbolerna äro horn, s. k.
kulthorn, symboliserande styrkan, och dubbelyxan,
som förmodligen nått denna sin ställning på grund
av sin användning som det rituella slaktverk-
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
