Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckliga människor, skizz af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjust och undrande vaggade på hufvudet: »nej, men ä’ de’
verkligen hon, mitt älskandes barn?»
— Jo, det är allt jag! — upprepade syster Bengta
småleende, i det hon å nyo tog gumman i famn, men nu, kära mor,
får ni släppa mig in i stugan och låta mig sitta, jag ä’ trött,
ska ni veta, d’ ä’ ett drygt vägstycke, jag haft att gå!
— Ja visst, ja visst, mitt kära barn! — sade gumman
och stultade in i stugan, alltjämt under utrop af förundran och
glädje.
— Sitt nu, sitt nu — sade hon, i det hon omsorgsfullt
torkade den lilla träsoffan vid fönstret — å låt mig så få
veta, hur du har ’et, å hur Herren ställt ’et för dig under alla
di härna åren? —
— Jo, mor Stina, han har ställt det bra för mig på alla
sätt och vis! — svarade syster Bengta med strålande blick, i
det hon satte sig på bänken och drog den lilla gumman ned
vid sin sida.
Och så började hon berätta om sitt arbete bland de sjuka
och fattiga, om de svårigheter, hon haft att öfvervinna, om
välsignelsen, som kommit henne till del. Och mor Stina satt där,
liten och krokryggig, med händerna sammanknäppta och sakta
vaggande på hufvudet och blickade upp på syster Bengta med
sina små vänliga, af kärlek och beundran tindrande ögon.
Under tiden begagnade syster Bengta tillfället att se sig
omkring i det lilla rummet. Allt var sig så likt här som för
tio år tillbaka, då syster kom hit ned: »gåsbänken» — den lilla
soffan, på hvilken hon satt — så kallad, emedan under vintern
gåsungarna brukade ha sin plats där under locket, granriset på
golfvet, tidningspapperet, hvilket tjänstgjorde som tapet, bädden
med sina fina, rentvättade lakan, den lilla urblekta taflan med
frälsarens hufvud på väggen — hur väl hon mindes allt detta,
hur många kvällar hade hon ej suttit här inne i den lilla stugan
och känt det, liksom hade mor Stinas kärleksfulla, fromma
sinne förvandlat den till en helgedom af frid och lycka! Vid
väggen midt emot dörren, där stugan var så låg, att icke ens
mor Stina kunde stå rak, fanns en kista med hvit duk öfver.
På den stod ett skrin innehållande mor Stinas lilla korrespondens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
