Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckliga människor, skizz af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bredvid lågo bibeln och en gammal postilla. Det var mor
Stinas »altare»; här brukade hon ligga på knä och bedja —
hur många gånger hade ej syster Bengta, då hon kom och
hälsade på, sett den lilla gumman ligga där försjunken i bön och
betraktelse! Och lika fint, lika ordentligt och pyntadt stod det
där nu som i forna dagar.
Här, i denna lilla stuga, hade gumman lefvat i öfver 20
år, vinter och sommar. Bränsle hämtade hon på skogen, maten
bestod af kaffe och rågbröd, aldrig någonting annat. Ja, men
Stina påstod själf, att hon icke fördrog någon annan mat. »En
gång», så berättade hon för syster Bengta, »va’ ja’ hos dotter
min, å då skulle hon, må veta, bju’ mej på nå’ rekti’t godt,
tocke där soppa, som dom kokar på kött?»
— Buljong? — undrade syster Bengta.
— Jo, de’ va’ visst så dom kalla’t. Men då feck ja’ då
så ondt, så ondt, så ja’ höll då på å göra rekti’t ledt åt hela
kalaset! Å se’n så vill ja’ då inte ha nå’ annan mat än kaffe
å rågbröd, må veta.
Och härvid blef det. Två gånger om året, jul och påsk,
gjorde mor Stina ett stort rågbrödsbak, och så måste det räcka
den återstående tiden af året. Hårdt blef det visserligen till
sist, men då tog hon en knif och skrapade det och åt
smulorna till sitt kaffe.
Kläder behöfde hon icke heller mycket. Hon hade nu
fått en ny klädning, och som den förra, hon haft, räckt i aderton
år, trodde hon nog, att den, hon nu hade, skulle räcka för henne,
så länge hon lefde.
För resten voro alla människor så »snälla» emot henne.
Grannarna kommo ofta och hälsade på henne, och hennes måg
och dotter gåfvo henne än ett, än ett annat.
— För si, d’ ä’ så, att når en bara själf vill va’ snäll,
så ä’ också alla andra snälla emot en — det var hennes enkla
lefnadsfilosofi.
Då de suttit så en stund och utbytt sina förtroenden, steg
syster Bengta upp och sade, att hon skulle göra sig i ordning
litet efter resan, om mor Stina i stället ville gå ut och hämta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
