Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckliga människor, skizz af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hit grannkvinnorna, så skulle de, liksom i forna dagar, ha en
liten bön- och bibelstund tillsamman.
— Ja, kära mitt barn, visst vill ja’ de’, sade gumman
förtjust, — tänk, så glada dom ska’ bli allesamman, dom kan
då fäll allri tro, att syster Bengta sku’ komma hit en gång te
i lifvet!
Den lilla gumman nickade åt syster Bengta, vaggade
långsamt af och an på kroppen och stultade så ut för att
underrätta grannhustrurna om hvad som inträffat.
Under tiden tog syster Bengta fram spritköket, tände
veken och satte på kaffepannan, så att, då mor Stina efter en
stund kom tillbaka med fyra små lika ifriga, nyfikna och
förtjusta gummor som hon själf, puttrade kaffet som bäst och
spred sin trefliga doft i den lilla stugan.
— Goddag... goddag... nej, ä’ de’ hon, kära, älskandes
barn? Kommer hon te oss igen, ljöd det nu i korus omkring
Bengta, som knappast räckte till att besvara alla de små
gummornas klappar och välkomsthälsningar.
— Jo, d’ ä’ allt jag... goddag mina små gummor.
Goddag mor Stafva, goddag Johanna. Hur står det till med moster
Britta då? Ä’ gikten lika svår... Jo, nog mins jag de’ alltid,
nog mins jag mosters gikt och hur jag knådat hennes fötter.
Och Backens-Maja, hon ä’ sej lik? Rask i benen som för tio
år sedan?
Så höllo de på en stund, och omfamningar och klappar
och frågor och svar följde lika tätt på hvarandra.
Men när de små gummorna ändtligen gifvit uttryck åt sin
glädje öfver att återse syster Bengta, fingo de syn på
spritköket, som stod på bordet och kokade, och nu blef det frågor
och utrop af undran och nyfikenhet, lika ifriga som
välkomsthälsningarna nyss.
— Nej, ett tocket ett!... Kan säja, hur de kan koka på
så’na små, små lågor?... Å inte finns de’ nå’n olja heller,
hur’ må tro de brinna me?» — undrade gummorna om
hvarandra och ställde sig i ring kring spritköket för att riktigt
betrakta det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
