Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckliga människor, skizz af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, ser ni, det brinner med sprit, — sade syster Bengta
och såg småleende på de små gummorna, som högtidligt och
allvarligt vaggade på hufvudet vid hennes upplysning.
— Ja, si de’ finns nu då så mycke’ stort och märkvärdigt
där ute i vä’la — menade Backens-Maja, som var den mest
filosofiskt anlagda af dem.
Emellertid var nu kaffet’ färdigt; syster Bengta flyttade
af pannan och tog fram bullar och skorpor, under det mor
Stina satte fram kopparna. Så hällde syster Bengta i och
delade ut bröd och bjöd och trugade i gästerna. Det var en
riktig högtidsstund för dem; alla voro de fattiga, ett sådant
kaffe hade de ej smakat på länge, och ett sådant godt, rart
bröd sedan! Kära, älskandes barn, hvad hon var sig lik, det
var alldeles som i forna dagar, då hon brukade bjuda dem
hem till sig och traktera dem med kaffe och bedja och läsa
med dem! Ack ja, hvad de voro lyckliga, och hvad de
klappade om syster Bengta, och hur de drucko och doppade!
Endast mor Stina blef trogen sin vana att skrapa litet
rågbröd till kaffet. Syster Bengta försökte öfvertala henne att
doppa hvetebröd i stället, men hon skakade blott på hufvudet,
gömde undan sin portion bullar och skorpor och sade med en
hemlighetsfull blinkning: »de’ kan allt bli bra till något».
Då kaffedrickningen var slut, började bibelläsning och bön.
Stapplande och barnsliga framkommo bönerna, en underlig
blandning af egna ord, gamla böner och psalmverser, men källan,
ur hvilken de sprungo fram, var älskande, troende hjärtan. De
små gummorna bådo för hvarandra, för syster Bengta, för
själars frälsning, för »kungen», för alla, som voro i fara och nöd,
till lands eller vatten.
Medan de höllo på att läsa, knackade det på dörren, och
då mor Stina öppnade, visade sig utanför en liten, hopkrumpen
gumma, som, ledd af en gosse, med famlande rörelser och
händerna utsträckta, kom in i stugan.
— Hvar ä’ hon, mitt kära barn? — utropade den
inträdande, blinda Marta kallad på grund af sin blindhet — jag
har försport, att hon ä’ här, å då måste ja’ skynda mej å få
råka ’na!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
