Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckliga människor, skizz af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, mor lilla, — sade syster Bengta, i det hon tog
fram sin hängmatta och hängde upp den mellan två väggar,
— mor ska’ ligga i sängen och jag här...
Den lilla gumman betraktade hängmattan med samma
undran som nyss spritköket, nöp i den och tyckte, att de hade
så mycket märkvärdiga saker där ute i världen, men sedan syster
Bengta en stund hållit på att visa henne, hur bra man kunde
ligga i den, lät hon öfvertala sig att själf sofva i sin säng
och låta syster Bengta begagna hängmattan.
Men syster Bengta hade mycket svårt att somna; en lång
stund, sedan de sagt godnatt, låg hon vaken och hörde, hur mor
Stina bad med sammanknäppta händer: »min snälle fader, hon
ligger nu så konstigt där borta, min vän, just som en fisk i en
kasse, min snälle fader, låt ’na få en god och fröjdesam natt
i sin kasse.» Bengta log och tillslöt ögonen; det var, som om
friden i den lilla stugan sakta vaggat henne till ro, och hon
inslumrade med den gamla psalmversen i sina tankar: »Blif
oss när, o Herre Jesus!»
Och då hon vaknade tidigt på morgonen i gryningen, fick
hon se Mor Stina ligga på knä framför sitt lilla altare,
bedjande och läsande med halfhög röst. Det var en så underligt
gripande syn, att syster Bengta fick tårar i ögonen: den lilla
stugan med morgonskymningen, som föll in genom fönstret, den
knäböjande gamla, som bad med af ifver darrande stämma, de
enkla, barnsliga och ändå så varma orden... Ovillkorligen
kom hon att tänka på David, som midt i natten måste stiga
upp för att prisa Guds budords rätter.
Dagen därpå, sedan syster Bengta och mor Stina druckit
kaffe, kommer en hel mängd besökande, ty ryktet, att syster
Bengta var här, hade spridt sig öfver hela socknen. Än var
det en gumma, som ville ha litet »knådning», än någon, som
hade ondt i bröstet och ville ha dekokt. En ung mor kom
för att visa syster sitt lilla barn och en fästman för att
presentera sin trolofvade. Då tog mor Stina fram sina bullar,
som hon fått af syster Bengta, knöt in dem i en näsduk och
gaf de nyförlofvade i present. »Ser du, mitt kära barn, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
