Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Nielsen Hauge, hans lif och verksamhet, af E. J. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett Jesu Kristi vittne och särskildt en banbrytare för en ny
tingens ordning på det andliga området inom sitt fosterland.
Den 25-årige ynglingen började sitt missionsarbete genast,
och det dröjde icke länge, förrän så väl hans mor som 5 af hans
syskon fingo erfara kraften af Guds frälsande nåd. Hvart han
kom, sökte han att föra människornas tankar på de eviga tingen,
och småningom började han att hålla små andaktsstunder. I
känslan af sin oförmåga och sin oerfarenhet höll han dessa
andaktsstunder med mycken fruktan och bäfvan, och hans arbete
syntes icke vara fåfängt, ty många började att med allvar fråga
efter sin själs frälsning. Under sådana förhållanden frestades
han understundom till högmod; men det hån och begabberi,
hvarmed han bemöttes från många håll, voro de medel, som
Herren begagnade för att hålla honom nere i ett ödmjukt och
af Gud ständigt beroende sinne.
Inom Tune socken lefde på denna tid en präst vid namn
Gerhard Seeberg, hvilken var af herrnhutisk riktning och visade
stort allvar i skötandet af sitt ämbete men var högeligen
obetänksam och mycket häftig. Han anklagades för åtskilliga
felaktigheter i tjänsten och blef 1795 afsatt från sitt ämbete. Han
hade emellertid samlat omkring sig en liten skara anhängare,
hvilka ty värr i sitt lif ådagalade en laglöshet, som med rätta
klandrades af många. Hauge stämplades nu som en anhängare
till prästen och fick sålunda blifva delaktig af de berättigade
förebråelserna, som dessa fingo uppbära. Med anledning däraf
skref han en skrift vid namn »Löpbana», hvari han skildrade
sin omvändelse och sitt nya lif i Gud. Dessutom skref han
en bok med titeln »Betraktelse öfver världens dårskap». Med
sina båda manuskript begaf han sig 1796 till Kristiania för
att där söka få dem befordrade till trycket. Han vände sig
till en boktryckare med förfrågan, om han skulle vilja trycka
dessa skrifter. Men då man förnam, att de voro af ett religiöst
innehåll, fick han ett kort nej till svar. Inför
tryckeripersonalen aflade dock Hauge en frimodig bekännelse om sin tro
och sitt lif i Gud, hvilket hade den verkan, att boktryckaren
förklarade, att han skulle låta skrifterna få utgå från sitt tryckeri.
Efter sin återkomst från Kristiania skref han en ny skrift
»Om Guds visdom». Den nyutnämnde kyrkoherden i Tune,
Stevelin Urdal, blef vid underrättelsen härom mycket förbittrad
och hotade Hauge med att befordra honom till tukthus, såvida
han icke slutade upp med sitt skrifvande och predikande.
Nämnde präst insände ock till stiftets biskop en berättelse om
Hauges »oväsen» och hemställde till biskopen, om icke detta
borde kväfvas redan i sin begynnelse. Men biskopen förklarade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
