Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Nielsen Hauge, hans lif och verksamhet, af E. J. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lü
GRENLJUSET.
att han »föraktade» hela saken och ansåg, att man borde låta
denna religiösa fanatism få lägga sig af sig själf. Men prästen
nöjde sig icke därmed utan försökte vid ett tillfälle att med
fogdens hjälp afbryta ett predikoföredrag, som Hauge höll,
och förbjuda detsamma, ehuru han måste afstå därifrån till följd
af det närvarande folkets uppträdande, hvilket erinrade
kyrkoherden därom, att han aldrig plägade afbryta bullersamma
och syndiga dryckeslag. Sedan kunde Hauge tills vidare
fortsätta sin verksamhet så väl i Tune som i omkringliggande trakter.
Men Hauges verksamhet skulle icke inskränka sig blott
till dessa platser. Ar 1797 besökte han Moss, Kristiania och
Drammen, hvarest han öfver allt fann skaror af herrnhutiska
kristna, hvilka lefde där sedan förflutna tider. Några af dessa
mottogo honom vänligt och voro villiga att lyssna till det
förkunnade ordet. Vid ett af sina föredrag hade han
kyrkoherden i Moss, Hans Thaulow, till åhörare, hvilken betraktade
Hauges predikan såsom ett oskadligt nonsens, som han icke
ville hindra. Men rörelsen växte allt mer och mer, i det att
flere af dem, som hade kommit till lif i Guds sons tro, började
att vandra ut i bygderna för att förkunna det ord, som hade
gjort dem själfva lyckliga.
Emellertid var och förblef Hauge ledaren för hela denna
rörelse. Hans naturliga begåfning, helgad af nåden, gjorde honom
med rätta till hufvudmannen för det andliga banbrytningsarbetet.
Han talade med lätthet, och hans predikningar voro genomeldade
af innerlighet och en glad trostillförsikt. Hans uppträdande
var ock prägladt af en stilla och ödmjuk ande, på samma gång
hela hans väsen bar prägeln af, att han visste, hvad han ville.
Mellan åren 1798 och 1804 säges han hafva vandrat 1,500
geografiska mil, för det mesta till fots. Under tiden utgaf han
ock åtskilliga skrifter af religiöst innehåll, och det påstås, att
hans samlade skrifter uppgått till 35. Dessutom hade han
en ganska omfattande brefväxling med dem, som i något
hänseende voro berörda af den andliga rörelsen. Därjämte hade
han en ganska vidsträckt ekonomisk verksamhet, som han måste
sköta, hvadan man i sanning må förundra sig öfver, att han
medhann så mycket.
Vid jultiden 1797 höll han i närheten af Fredriksstad ett
föredrag öfver Tit. 2: 11, hvarvid socknens präst, kyrkoherde
Feiermann jämte en löjtnant och 3 soldater infann sig och
frågade i bitter ton, hvad han hade för sig. Hauge förklarade
då, att han sökte förmana sina medmänniskor att öfvergifva
syndens breda väg och vända sig till Gud. Men kyrkoherden
befallde honom att följa med sig till Fredriksstad, där han in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
