Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negern i Amerika förr och nu. Några blad ur det amerikanska slafveriets historia, af D. Nyvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägrade sin underskrift, och icke att undra på, då hon
personligen var en slafhandlare, som dref en vinstgifvande affär i
Afrikas svarta lefvande ull på de amerikanska marknaderna. Det
var således andra gången det kristna England hindrade en
amerikansk koloni att försätta sina slafvar i frihet och därmed
aftvå från den kristna civilisationens anlete människohandelns
kainsmärke. Det var på samma gång andra lexan moderlandet
gaf sina kolonier i nödvändigheten att själfva taga sin lagstiftning
om hand. En kunglig befallning förmår efter allt föga gent emot
den allmänna opinionen af ett fritt folk. Och inför denna, den
högsta domstolen i civilisationen, var slafveriet dömdt i
Pennsylvania.
Annorlunda var det ställdt med opinionen i Södra Carolina,
dit slafveriet infördes ett år senare än i New Jersey. Där
funnos inga kväkare att protestera mot hans bojor och proklamera
hans rätt till friheten, ja, hans rätt att kämpa för den. Där
funnos inga puritaner att upplysa och undervisa honom. Som
redan är nämndt, var det till och med ett brott emot lagen att
lära en neger läsa och skrifva. Han hölls dock icke på grund
af denna obligatoriska okunnighet oansvarig för sina gärningar.
Tvärtom, hvarje förseelse straffades grymt och fullkomligt
godtyckligt, eftersom formlig rättegång nekades honom. Hvarje hvit
person var hans själfskrifne domare och bödel och kunde när
som helst, då han mötte en neger, affordra honom hans pass
och, om det vägrades, slå honom och döda honom fullkomligt
utan ansvar. Till och med för sådana alldagliga brott som att
stjäla höns kunde negern dömas till döden eller tortyr eller
bådadera. Om han lyfte sin hand mot en hvit, blef han för
första resan hudflängd, för andra förseelsen af samma slag fick
han näsan afsliten och ansiktet brändt, och tredje förseelsen
kostade honom lifvet. I det hela var han i denna stat helt och
hållet lämnad åt de hvitas godtycke. Och deras grymhet steg
till en sådan höjd, att själfva öfverdriften bjöd ett halt, då till
och med de hårdaste måste se, att en sådan behandling af negern
minskade hans värde och var oekonomisk, hvartill kom, att de
äldres föredöme smittade de unga och hotade att så förtigra det
uppväxande släktet, att själfva själfbevarelseinstinkten fordrade
en annan sakernas ordning. På sådant vis väcktes äfven i Södra
Carolina en bättre opinion, visserligen icke om slafveriet men
väl om slafvens rätta behandling.
Om negern någonstädes hade det svårare än i Södra
Carolina, var det i systerstaten, Norra Carolina, dit hans olyckliga
stjärna förde honom 1669, just lagom att få njuta fördelarna af
filosofen J. Lockes berömda konstitution. Det blef således hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
