Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negern i Amerika förr och nu. Några blad ur det amerikanska slafveriets historia, af D. Nyvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
memorandum läst öfver sig i kyrkan nästa söndag såsom ett »exempel
på religionens makt till och med uti en slaf, till uppmuntran för
bättre lottade kristnes tro», men mördarne blefvo icke ställda
till ansvar, nej, icke med ett ord af ogillande från predikanten.
I New Hampshire, en af Nya Englands kolonier, möter oss
åter ett nordligare klimat och en renare luft. Dit fördes
slafveriet först 1679 och stötte där genast på en lag, ordagrant
citerad från 2 Mos. 21: 16, straffande människostöld med döden.
Vidare stötte det på en redan mognad allmän opinion, som i
guvernörens och folkets gemensamma majestät föresatte sig att
tillämpa Moses’ lag och hade gjort det, hade det icke varit för
ett annat majestät, ett engelskt, som föresatt sig att afvisa alla
sådana lagar. Och då guvernören, som var en antislafveriman
af ädlaste halt, åtminstone ville försvåra importen af slafvar
genom att lägga en tull på införseln af varan, så blef äfven
denna inskränkning af en kunglig order upphäfd. Emellertid
kunde den kungliga viljan icke tvinga folket i Connecticut att
hafva slafvar, ej heller att genom lagstiftning mildra slafvens
ställning. I Connecticut och där ensamt var slafvens
människovärde så till vida erkändt, som mordet på en slaf inför lagen
var likstäldt med mordet på en hvit. Man förstår bättre
storheten af en sådan lag, då man jämför det med förhållandena
t. ex. i Norra Carolina, där Lockes konstitution icke blott gifvit
en obegränsad rätt åt de hvita att fånga förrymda slafvar, »döda
eller lefvande», utan äfven bemyndigat regeringen att betala
skottpenningar, hvilket hade till följd en sådan massa mord på
negrer, att »den lagstiftande församlingen måste ingripa och bjuda
ett halt genom att vägra betala för dödade slafvar.»
Den sista af de ursprungliga tretton kolonierna, som
mottog slafveriet, var Georgia. Det skedde år 1732 och endast
efter ett skarpt motstånd från antislafveriopinionen. Det är att
märka, att under tiden en allt allmännare mening både i norr
och söder begynt göra sig gällande, att negerslafveriet icke
betalade sig vare sig på Nya Englands hvetefält eller på
tobaksplantagerna. Och denna erfarenhet skulle måhända långt förr
gjort slut på slafveriet allestädes, hade det icke varit för
upptäckten af en maskin, som på en gång gjorde bomullsplanteringen
till en ny, lönande industri. Uppfinnaren af denna ödesdigra
maskin var son af en puritan från Massachusetts, och maskinen
utgjorde ett instrument, som skilde bomullsfibrerna från fröna.
Oskyldigt som detta låter, var det nog att för en lång tid vältra
tillbaka antislafveriopinionens våg. På bomullsplantagerna och
sockerplantagerna ensamt betalade sig slafarbetet. Och huru det
betalade sig, skall läsaren strax få veta. Officiella rapporter från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
