Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negern i Amerika förr och nu. Några blad ur det amerikanska slafveriets historia, af D. Nyvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa plantager uppdaga hemligheten. Dessa rapporter upplysa
om, att en fullvuxen arbetande neger på sockerplantagerna kostade
sin ägare i underhåll 30 dollars om året, af hvilka 10 räknades
till kläder och återstoden, 20 dollars, till föda, gifvande honom
en daglig ration lika med 5 1/2 cents. Och ändå hade han det
präktigt på sockerplantagen jämfördt med hans villkor på
bomullsplantagerna. Först där hafva vi funnit slafveriet i dess
finaste blom och doft af en fulländad konst. Det är genom
kalla, intresselösa siffror lagdt i dagen, att den totala kostnaden
för en bomullsplanterare i södern att underhålla en arbetsstyrka
af ett hundra negrer, utvalda för styrka och arbetsduglighet,
var 750 dollars om året, inberäknadt äfven möjliga kostnader
för deras »sjukvård», eller med andra ord 7 1/2 dollars på
året för hvar och en eller knappt 3 cents om dagen, kläder
och allt. Och då var deras arbetstid lagligen bestämd till
femton timmar om dygnet plus den tid, de behöfde, att laga sin
mat och reda sitt läger. Och under den bråda tiden ökades
denna arbetstid till 18 timmar om dagen, sju dagar i veckan.
Slafägaren gjorde ingen hemlighet af, att detta arbete dödade
negern. Han hade tvärtom beräknat, att det skulle ske, och att det
mest ekonomiska för honom var att systematiskt arbeta ihjäl sina
negrer för en fullständigt ny uppsättning så där hvart sjunde år.
Berättelsen om en dylik bomullsplanterare i »Onkel Toms stuga»
är icke en hemsk fantasibild utan en hemskare verklighet. Också
var det intet, en neger så fruktade som att gå söder ut till
bomullsfälten. Det innebar för hans arma hjärna en vision af
helvetet med alla dess fasor. Och det var icke så långt från
sanningen. Men ty värr var det just dit, han måste gå. Och det
af det enkla skälet, som borde vara bevisande nog för honom,
att det var där hans svett och hjärteblod gåfvo det rikaste
utbytet i silfver och guld för hans hvite broder. Ensamt från
Virginia såldes år 1836 till bomullsplantagerna i södern fyrtio
tusen slafvar för en summa af tjugo millioner dollars. Det kan
tjäna att belysa affärens oerhörda storlek.
Men den stora upptäckten af slafvens guldförande värde på
bomullsplantagerna inspirerade vinningslystnaden att skrifva in
i slafveriets historia ett kapitel, som bland så många bloddrypande
och svarta kapitel är enastående i gemenhet. Jag hänsyftar därpå,
att den stora efterfrågan på negrer för bomullsplantagerna gjorde
slafhandeln så inkomstbringande, att man mångenstädes till och
med i norden, där det alis icke lönade att hålla negerslafvar för
arbete, höll dem såsom man håller afvelshjordar, endast för
ändamålet att uppföda negrer för marknaden. Och det är icke ägnadt
att minska vår rättmätiga afsky för denna nymodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
