Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lü
GRENLJUSET.
»Det är allt en liten fin tös, matmora, en riktigt fin unge.
Hon vill nog- inte tigga. Hon var så lik någon, som jag sett, men
jag lingar aldrig hvem. Hon får väl komma in, så matmora får
reda på, hvem brefvet är ifrån».
»Brefvet!... brefvet!... Har Elsa skrifvit ett bref!... Låt
mig få brefvet!» ... flämtade den gamla och kastade förvirrade
blickar omkring sig.
»Från Elsa? O, hvad tänker matmora på nu då? Elsa, som
är död för tio år se’n! Men — du gode — var det inte Elsa
hon var så lik ändå!... Kom in, du barn lilla, med brefvet!—»
Den blåögda flickan med det rodnande, leende ansiktet stod
snart som en personifikation af den unga våren i dörren till den
gamlas rum.
»God afton, mormor Margareta! Pappa skickade mig till
mormor med detta bref. Där är hälsningar från mamma», sade flickan
nigande och blickade på gumman med ett uttryck af ljuf
förtrolighet i sina strålande ögon.
Gumman hissnade gång på gäng utan att kunna svara ett ord.
Det var, som hade hon förlorat väldet öfver sin tunga. Men hennes
blickar liksom sögo sig fast vid den lilla brefbärerskans barnsliga
men bestämda drag.
Efter en stund svarade hon med hes, skälfvande ton: »Hon
var sådan, ja, riktigt sådan, då lion var barn ... Är du min Elsa . ..
eller hvem ? ... Ar du hennes barn, det, som kom bort... som
jag aldrig fick se...?
»Jag är dotter till mormors Elsa och heter Elsa jag ock, och
är mormors lilla dotterdotter. Jag har aldrig kommit bort. Yill
mormor vara god och läsa brefvet?»
Margareta tog brefvet och försökte öppna det med sina ostadiga,
knotiga fingrar. Men hvartill tjänade det? Hon kunde icke se,
hvad det innehöll, fastän hon stirrade på bokstäfverna, som om hon
där väntat att få se sin dotters lefvande anletsdrag.
»Hvad står det i det här brefvet? Jag kan ju inte läsa skrifvet»,
sade hon slutligen i häftig ton.
»Inte jag heller», sade Marie med en suck. »Jag får gå
efter Signe här borta på Berget».
»Jag kan läsa det för mormor. O, jag kan så väl läsa, hvad
pappa skrifvit», sade lilla Elsa med sin klingande men lugna ocli
bestämda röst.
Gumman hade under tiden vändt sina ögon till flickan, och
under det lion betraktade barnets välbildade anletsdrag, tycktes hennes
egna drag ljusna allt mer och mer.
»Ja, läs, du barn... läs strax», sade hon med stilla röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
