Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR I HJÄRTAT.
93
»Får jag taga mormors pall vid soffan ocli sätta mig här nära
intill, så hör mormor så bra? Ack, så roligt att hafva en mormor!»
Gumman log ett svagt leende. »Tag pallen, barn, men skynda!
Marie, kom in!»
Flickan tog pallen och satte sig därpå. Men då var den stora,
grå katten icke sen att hoppa ned från fönstret och upp i flickans
knä, där han rullade ihop sig som ett klot.
Så började hon läsningen med sin mjuka, rena barnaröst. Det
var som suset af den tidiga vårvinden, som gör det första svaga
försöket att lösa på vinterns isbojor.
Hon läste först om sin fars varma längtan att som son få
närma sig sin dyra Elsas moder. Därefter kom Elsas sista
hälsning till den moder, hon aldrig upphört att älska och bedja för.
Denna hälsning innehöll en varm, bevekande förmaning att lämna
alla sorger och synder, ja, ett af jordens kval betungadt hjärta till
honom, som »stillar blödande hjärtans strid och skänker fridlösa
hjärtan frid». Hos honom ville Elsa, som nu stod redo till
hemfärd, möta sin moder.
Då flickan slutat läsningen, grät den gamla så, som hon
måhända aldrig gråtit förr.
Flickan steg upp och lade försiktigt den sofvande kissen i
soffan. Därefter närmade hon sig gumman, lade båda sina mjuka
armar om hennes hals och smekte ömt hennes skrynkliga, våta kinder.
»Nu är inte mormor ledsen på mamma längre eller hur,
mormor?»
»Ack, barn, om jag kunde, skulle jag be henne förlåta min
elakhet. — Hon var mycket bättre än jag».
»Hon valde att bära korset, Jesu kors. Hon sjöng ofta —
har pappa talat om — »Korset blott, korset blott vare städs min
ära». Men mormor har väl kanske också ett kors att bära efter Jesus?»
»Nej, barn, nej, intet annat än det, jag lade på mig själf. Och
det blef tyngre, än jag orkade med».
»Mitt ok är ljufligt och min börda är lätt, säger Jesus, och
då är det väl så godt, att mormor byter med Jesus, ty han vill
bära våra bördor.»
»Ja, om det ginge för sig». —
»Mormor, när får pappa komma?»
»Hvar är han?» Gumman ryckte till och eii darrning
skakade hela hennes bräckliga gestalt. Isarna där inne i hjärtat brötos,
så att det knakade.
»Han är allt kvar vid stationen än. Vi kommo med elf
va-tåget från Norrland. Han stannade vid stationen, tills han får höra,
om han får vara hos mormor öfver natten, eller om lian skall höra
efter rum på något annat ställe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
