Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QRTLLFÄMQERIEK.
19
Äller i det straxt äfterföljande stycket som icke
blott är Goethe-värdigt utan äfven kanske
Goethe-reminiscerande ("vvarte nur balde ruhest du auch"):
"Hvarför till ro så brådt,
da som jag vill allt godt?
Följ mig en månskenstimma,
Kyrktorn och fönster glimma.
Fullmånen lyser klart.
Natten är snart förbi.
Stanna, min flicka! Snart
finnas ej häller vi."
Frånser man att det är tvenne själar med i detta
dödstanke-ackord och att dessa själar äro unga, liknar
det nästan en öfversättning af det berömda Goetheska
— i så fall den yppersta vi äga, ett alldeles lytelöst
stycke, vare sig betraktadt som original eller icke.
En riktig visa och en riktigt vacker visa är äfven
stycket XXII af samma diktcykel, ehuru det liksom
ofta i Heidenstams dikter kanske har mer af bild- och
färgtyngd än visor kunna bära utan att förlora sitt
väsen af visa. "Bland cedrar lyser med bländhvit
tinne ett tämpel helgadt åt fädrens minne, bekransadt
sofvande som en grift" — ett stycke värs som detta
är kanske litet för tungt att sjungas, hur väl det
äl-jest ljuder. Men de sex sista raderna sjunga och
dansa, om ock äfven de icke lättfotadt, som vore det
värkliga dansande barn och unga kvinnor:
Kring dörren kvinnorna myrthen linda.
De sjunga, medan de sammanbinda
Den långa slingan med purpurgarn:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
