Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
GUSTAF FRÖDING.
"Må denna fäst våra fäder gälla!"
"Då svarar kören i templets celia:
"Af deras kärlek vi äro barn."
Jag vill icke påstå att bild- och färgtyngden i den
Heidenstamska dikten i och för sig är ett fel.
Hvilken lefvande tafla är det icke i denna kortfattade halft
dramatiska halft lyriska färg- och melodiskildring,
hvilken äfven har något i sig af anordning med
växel-korer. Men det förefinnes måhända en hemlig strid
mällan den dansande tonen och takten å ena sidan
och det med lif mättade innehållet å den andra.
"Bländhvit" — "gafveln" — "sammanbinda" —
"purpurgarn" — äro kanske alltför tunga ord för den dans
de träda. Kanske besitta dock äfven de gamla
helleniska körerna hos Sophokles, hvilka äfven de tyckas
gå i danstakt, just denna tonfallens tyngd, hvilken
torde gifva dem en värdigare, men icke klumpigare
hållning än mera modernt lättfotade visor.
En och annan gång är Heidenstam fullt ut så
konstskicklig i rent formelt hänseende som hvilken
stor virtuos som hälst utan att därför vara mindre
konstnär i djupare och rikare mening t. ex. i den
underfulla och hemlighetsfulla pilgrimssången. Äfven
där är dock melodien sammansatt af alltför bild- och
fargtyngda tongångar att vara riktigt sångbar. Jag
har ibland tänkt mig att den borde sjungas med
orgel-ackompagnemang samt kanske här och där med
beskrifvande helleniska körer. Hvem skulle till piano
äller guitarr kunna sjunga ord som dessa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
