Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IrRILLFÄNGERIER.
21
Stilla, saliga
soningsfulla
stämmor, fåfängt kallen I.
Hotfullt otaliga
syner rulla
upp ur Hades min syn förbi.
Ett instrument lämpadt att ackompagnera detta
stroffragment är möjligen harpa. Men räcker ens
harpan till för en säng som denna?:
Jungfrur röfvande
utan ånger
frusta centaurer i flyende tramp.
Afgrundsbedöfvande
vilda sånger
skratta i takt med hofvarnes stamp.
Endast orgeln kan kanske uttrycka detta sista.
Orgeln med sitt väldiga omfång om allt det religiöst
djupa och höga kan måhända ock skildra det demoniska
och möjligen äfven det som ligger vid det demoniskas
gräns — det hedniskt vilda, hvilket visserligen icke är
demoniskt i sig själft och icke hos Heidenstam
framträder som demoniskt, men blifver det hos den
kristtroende som öfverlämnar sig ät detsamma mot bättre
vetande. Det demoniska är öfver hufvud taget icke
mycket med i Heidenstams diktning annat än i den
under nittonde århundradet traditionella betydelse, som
uppkommit under inflytande af Byron. Han tyckes
icke riktigt förstå det sataniska såsom det mot bättre
öfvertygelse skeende. T. o. m. när han skildrar Satan
direkt som i "Djäfvulens frestelse", där Satan frestas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
