Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sist måste de likväl föra henne inför
konungen, ty han hade strängeligen tillsagt, att hvem det
vara må, som kom för att bota honom, skulle insläppas.
Då vallflickan fick se konungen, der han, blek och
aftärd, satt på sin purpurstol, kände hon medlidande
med honom och började gråta.
— Hvem är du och hvad heter du? — sporde
konungen.
— Signe heter jag och är en fattig vallflicka från
ditt rikes yttersta gräns.
— Och hvarför kommer du hit?
— För att hjelpa dig i din olycka.
Konungen skakade tviflande på hufvudet och sade:
— Bäst vore för dig, om du genast vände om, ty här
väntar dig döden.
Men flickan ville icke gå, utan bad att få tala
ensam med konungen. Då hofmännen voro borta, gick
hon fram till Garm och sade: —- O, måtte jag inte
komma för sent till dig, o konung!
— Hvar har du ditt läkemedel? — frågade Garm.
— Kom med mig, och jag skall visa dig det —
svarade flickan och gick till ett af slottsfönstren, som
vette utåt en doftande trädgård.
Garm reste sig förvånad upp och följde henne.
Då han kom till fönstret, såg han allvarsamt, nästan
hotande, på henne och upprepade sin fråga: — Hvar
är botemedlet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
