Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Der! — svarade Signe och sträckte handen
mot himlen.
Dâ mörknade konungens panna, och han ropade
vred: — Har du kommit hit för att göra spe af mig?
— O nej, jag har kommit för att lära dig’ att
bedja.
När konungen hörde detta, sjöd hans vrede öfver.
Han ropade på sin vakt och befallde den att kasta
Signe i tornet och att resa upp en schavott i
trädgården utanför hans fönster, ty sjelf ville han se henne
dö, när solen nästa afton gick ned.
Följande natten var en af de förfärligaste, Garm
någonsin genomvakat. Icke en blund kom i hans öga,
och svåra tyngder pressade samman hans bröst, när han
utmattad sjönk ned på bädden. Gräsliga bilder från
flydda tider tågade oupphörligt fram och åter och slogo
honom med gissel, och när sist morgonen kom, var
konungen så pinad och plågad, att han ej sjelf förmådde
resa sig från bädden, utan hofmänuen måste bära
honom till stolen.
När det åter led emot qvällen, stod schavotten i
trädgården färdig, och då Signe fördes dit, tog konungen
plats i sitt fönster.
Då Garm såg vallflickan, som leende gick fram
mellan de stålklädde kämparnes rader, kände han sig
så underlig till mods, och han vände sig bort, då hon
steg upp på schavotten. Han kunde icke förmå sig
att mera se ned i trädgården, utan satt och väntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
