Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack nej, käre Olle, det är slut med mm
glädje nu, för i morgon måste jag gifta mig med långa
baron — sade Rosa-lill och grät.
— Det ska vi bli två om! — ropade Olle, tog
Rosa-lill i famnen och kysste henne midt på munnen.
Men då, må ni tro, der blef ett lefverne på herrgården.
Rosa-lills far kom, och fästmannen kom, och
hela slägten kom, och hela tjenarskaran kom, och alla,
utom Rosa-lill, ropade att Olle borde köras ur tjensten,
och han blef också genast jagad från gården och måste
draga till skogs i den sena qvällen.
— Kom snart igen! — snyftade Rosa-lill och
viftade med näsduken, ty nu i afskedets stund kände hon
att Olle var hennes bäste vän.
— När jag kommer, så kommer jag som en karl!
— ropade Olle och försökte se morsk ut, fast gråten
stod honom upp i halsen.
Vid midnattstiden vandrade Olle in i den mörka
granskogen; men han säg icke så noga, hvart han gick,
ty alla hans tankar voro hos Rosa-lill, som skulle stå
brud dagen derpå, och det var det värsta, som kunde
hända, ty det var ju icke Olle, som var brudgummen.
— Uff! Uff! — ljöd det plötsligt i skogen helt
nära, och då Olle såg dit, hvarifrän ljudet kom, så fick.
han syn på en gammal gubbe, som höll en stor bock
vid hornen. Bocken hoppade och sprang, och gubben
släpade pustande efter.
— Är det din bock, far? — sporde Olle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
