Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja mon, är det så. Han har sprungit till
skogs, och nu ska jag ha honom till hus igen; men
han sliter och dras med mig, så jag kommer väl aldrig
helbregda hem. Uff! Den som ändå kunde få hvila
litet! — pustade gubben.
— Det går väl an — sade Olle, tog repet ur
fickan och band bocken vid ett träd.
— Heder och tack — sade gubben och torkade
svetten från pannan. Och så satte han sig på en sten
och suckade: — Ja, nu vore allting bra, om jag också
hade Jitet till qvällsvard.
Det går väl an att få — sade Olle och drog
fram ostkanten ur fickan.
Gubben lät sig väl smaka, och då han ätit upp
ostkanten, sade han: — Ja, nu vore allting bra, om
jag också hade något att dricka.
— Det går väl an att få — sade Olle, och så
sprang han bort till bäcken och hemtade vatten i sin
mössa; men när han kom tillbaka, så var gubben redan
på fötter och hade löst bocken från trädet.
— Der på stenen ligger min käpp och min mössa,
sotn jag ger dig i utbyte för ditt rep och din ostkant!
ropade gubben. — Käppen slår alla, som förtjent
stryk, och den, som har mössan på, ser alla menniskor
sådana de verkligen äro, och hör deras innersta tankar.
Men vänd nu om igen, för Rosa-Iill väntar dig! — När
gubben talat till slut, bar det af med honom och bocken,
öfver stock, öfvcr sten, så att det brakade i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
