Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Hans goda vapen honom lär,
Hvad pligt han har som svensk soldat.
Och skulle freden taga slut,
Han färdig står till krigsmandat;
Med blanka klingor, lod och krut
Man skrämmer ej en svensk soldat.
Han bryter fram med väpnad hand
Och ’rädes ej sin fiends hat,
Och faller han, för fosterland
Han dör, som äkta svensk soldat.
Sången klingade ut i den klara luften, och det var, som
om man hörde, hur tonerna flögo långt bort öfver den glitt-
rande skogen, tills de omsider dogo bort i fjärran. Några
talgoxar och gulsparfvar svarade med sina entoniga läten, men
annars var det tyst och öde der inne under det silfrade taket.
— Den visan skall du sjunga sjelf en gång — sade
Träff och nickade åt Nils.
Sedan sången var slut, blefvo alla tysta. Bolla och Nils
lutade sig till hvarandra och somnade vid det enformiga ljudet
af den knarrande snön. Träff försjönk i tankar på framtiden,
som nu på en gång gestaltade sig så annorlunda för honom.
Mor Karin hade full sysselsättning med att hölja öfver de
sofvande barnen. Den enda, som hade sinne för den härliga
morgonens behag, var Bläsan, som frustade af förnöjelse öfver
det präktiga föret.
Snart stannade släden utanför soldattorpet. Träff tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
