Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Att Daniel och hans syster kommit till
Frederiks-borg, hade gått sålunda till: den stackars Lifsens
Korthet hade efter scenen i Stig-af-krogen fattat en
ursinnig kärlek till Marie Grubbe. En fattig,
fantastisk kärlek, som ingenting hoppades, fordrade eller
väntade annat än fruktlösa drömmar. Icke mera.
Och den smula verklighet, som fordrades för att färga
drömmarna med ett svagt skimmer af lif, fann han i
rikt mått genom att då och då se henne, allt som
tillfället föll sig, glimtvis nära invid eller farande förbi
på afstånd. Men då nu Gyldenlöve reste bort och
Marie aldrig begaf sig ut, växte hans längtan och
steg och steg, tills den var nära att göra honom
vansinnig, och omsider kastade honom på
sjukbädden.
Då han försvagad och förstörd åter steg upp,
hade Gyldenlöve kommit hem, och af en af Maries
pigor, som han hade i sin sold, erfor han, att
förhållandet mellan Marie och hennes man icke var det
bästa, och denna underrättelse gaf hans orimliga
lidelse ny näring och ny växt, fantasteriets
öfverna-turligt frodiga växt. Innan han ännu så mycket hade
öfvervunnit sin sjukdom, att han rigtigt kunde stödja
och stå på sina ben, reste Marie till Frederiksberg.
Han måste följa efter, vänta kunde han icke. Han
sade, att han skulle fara till den kloka gumman i
Lynge för att blifva fullkomligt botad, och hans
syster Magnilie skulle följa honom, så att hon med det
samma kunde få råd för sina dåliga ögon. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
