Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 JO
mesta af tiden i lusthuset med händerna i kors och
stirrade tankfullt framför sig.
Den oro, som hade kommit öfver henne, gick
icke öfver, den blef snarare starkare dag från dag,
och hon hade fått en plötslig lust för ensamma
vandringar bort åt Fastruplund till eller i den nedersta
delen af ytterträdgården. Både hennes man och
hennes far varnade henne derför; men hon var som om
hon varit döf och ej ens så mycket som svarade
dem, och så tänkte de, att det vore bäst att låta
henne rå sig sjelf en kort tid, så länge brådskan
icke var större. —
En veckas tid efter branden gick hon en
eftermiddag sin vanliga gång bort åt Fastrup till, och
följde just randen af ett långsträckt busksnår af
brösthöjd, med ektelningar och nyponbuskar, då hon
plötsligt såg Sören ladufogde liggande, så lång han
var, i snårbrynet, med slutna ögon som om han sof.
Det låg en lie ett stycke ifrån honom, och gräset
var slaget der hon stod och ett långt stycke uppåt.
Hon blef länge stående, stirrande på hans stora,
regelbundna drag, på hans breda, kraftigt
andhem-tande bröst och hans mörka, storådriga händer, som
han knutit öfver sitt hufvud; men Sören mera
hvilade sig än sof, och slog plötsligt upp ögonen och
såg alldeles vaken up^ på henne. Han spratt till
af förskräckelse öfver att herrskapet hade träffat
honom sofvande i stället för i färd med att meja; men
han hade blifvit så förvånad öfver uttrycket i Maries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
