Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen mycket farligt är». Men ännu i Carl den tolftes tid ströfvade
sådana djur omkring på gatorna, till och med i den inre staden.[1]
Man kan nog föreställa sig, huru det skulle taga sig ut, att finna
svin rotande i rännstenen vid Vesterlånggatan och svinstior på
gårdarne eller i portgångarna vid denna gata och den inre stadens
öfriga gator och gränder.
Mot slutet af 1600-talet gjordes kraftigare ansträngningar för
att få gatorna snygga, och då uppträdde kungl. maj:t sjelf och
förordnade, att det då inrättade Rasp- och Spinnehusets folk skulle
brukas att två gånger i veckan eller oftare, när det behöfves
bortföra all orenlighet från gator, torg och brunnar.
År 1722 förelades ej blott husegarne, utan också hyresmännen
att åtminstone en gång i veckan låta sopa gator och gränder.
Senare, 1768, skulle sopningen åter ske två gånger i veckan. År 1774
öfverläts renhållningen i staden och på Riddarholmen på tio år till
en entreprenör, och denna anordning förnyades flera gånger. På
malmarne voro dock invånarne sjelfva länge ansvariga för
gaturenhållningen. Entreprenadsystemet öfvergafs och upptogs åter då och
då. Den senaste enskilda entreprenören var direktören G. Bång, en
under förra hälften af vårt århundrade i Stockholm mycket bekant
person, hvilken flera gånger förnyade sitt kontrakt med
Drätselkommissionen.
Afträdesrenhållningen utgjorde särskildt bekymmer för
polismyndigheterna och tyckes ofta hafva varit i sådant skick, att den
jemte svinstiorna på gårdarne utgjorde anledning att frukta för
pesten. År 1792 anförtroddes denna del af renhållningen till en
särskild entreprenör, hvars namn var Carl Roth Ericsson. Ända in
i senare årtionden bortfördes orenligheten från husens afträden, hvilka
i den inre staden vanligtvis voro på vindarne, på det sätt att
tunnan hängdes under en stång, som bars öfver skuldrorna af två s. k.
renhållningshjon, mest qvinnor och alla från korrektionsinrättningen.
Denna transport började på eftermiddagarne och fortsattes till långt
fram på förmiddagarne. Storartade upplag funnos vid Kornhamn,
i Stadsgården, vid Packartorget med flera ställen och lastades der
på pråmar, som sedan i all maklighet släpades öfver Saltsjöns och
Mälarens ytor.
Lika bristfällig som gatuläggningen och renhållningen var också
gatulysningen i gamla Stockholm. Man kan tänka sig en mörk
höstafton i regn och smuts i de äldsta tiderna på stadens usla gator. Den
välloflige borgaren kommer från ett besök hos en sjuk vän i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
