Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - I. De fem ryttarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu hotades Magdeburg, jungfrustaden, den rika och
mäktiga köpstaden vid Elbe, den enda makt i hela Tyskland,
som öppet och frivilligt vågat tro på och sluta sig till den lilla
svenska skaran. Pappenheim med sina vilda kroater låg
utanför dess murar, och den gamle erfarne Tilly var i antågande
mot den i spetsen för kejsarens och ligans förenade trupper.
Bud på bud hade stadens borgare sänt Gustav Adolf med böner
om hjälp och undsättning. Och han hade lovat att bistå dem.
Men ännu kunde han icke. Innestängd vid Stettin med
fienden runt omkring och Torqvato Contis läger några mil söder
om sig i Garz vid Oder, kunde han icke utefter denna flod
tränga ned mot Magdeburg. Han hade försökt ett tåg till
Mecklenburg för att utefter Elbe nå samma mål. Ty kungen
var en försiktig fältherre. Utefter en flod med alla dess för
trupptransport och provianttillförsel lätta kommunikationer
måste han tåga fram, och samtidigt ville han genom erövrade
fästningar med i dem förlagda svenska trupper ha ryggen fri.
Men han hade icke nått Elbe. Hären hade gått ombord på
flottan för att avsegla västerut till Stralsund, men motiga
höststormar hade sträckt den planen. Och icke lyckligare gick det,
då han försökte tränga fram till lands, ödemarker, kärr och
moras, härjat land och översvämmade trakter hade lagt
oöverstigliga hinder i vägen för den svenska hären. Och med
rynkad panna måste Gustav Adolf återvända till Stettin. Men då
beslöt han att genast vidtaga förberedelser för att våga en
stormning på det fientliga lägret i Garz och låta sina av
stridslystnad brinnande trupper få tillfälle att slå ett slag. Och
samtidigt sände han general Dietricht von Falkenberg till
Magdeburg för att där ordna försvaret och uppehålla
borgarnas mod. Och Dietricht von Falkenberg hade beordrat den
långe, magre ryttmästare von Drake, även kallad Benranglet,
att vara sig följaktlig på den färden, och Benranglet, hade i
sin ordning fått med sig sina vänner, kapten Lars Berg och
löjtnanterna Carl Axel Stjernstråhle och Anders Hjelm. Och
nu redo dessa fem ryttare bistra och allvarliga förbi den
brinnande staden och det kejserliga lägret.
Alla hade de anlagt en något fantastisk dräkt, styrt ut sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
