Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - I. De fem ryttarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med fjädrar och band, så att de mycket väl kunde tagas för
några av Contis officerare.
— Vi måste påskynda ritten, sade generalen till Benranglet.
Mörkret har snart inträtt, och det är bättre att slå läger en
mil bortom staden än nära den. Visserligen tror jag icke, att
någon skall kunna upptäcka oss under denna förklädnad, men
vi få vara försiktiga, ty mycket beror av vår expedition.
Så snart de fem ryttarna hunnit förbi lägret, satte de av i
sträckt trav. Man måste taga igen den tid, som gått förlorad
genom trängseln på vägen och kanske man kunde hinna ett
värdshus före natten.
I spetsen för den lilla kavalkaden red general Dietricht von
Falkenberg och efter honom Benranglet; kapten Lars,
Stjernstråhle och Hjelm bildade eftertruppen.
Trakten såg ödslig och härjad ut. Vart ögat blickade, samma
förödelse. Man kunde granneligen skönja att de kejserlige här
farit fram. Ingen höstsäd spirade grön på åkrarna; men
nedtrampad, halvrutten, förstörd låg ännu den gulnade vårsäden
kvar, och rovlanden voro upprivna, som om vildsvin bökat där
med sina skarpa betar. En och annan gård, omgiven av sin
trädgård och ladugård, red man förbi, men ingen bonde eller
dräng trädde ut på förstutrappan för att nyfiket beskåda
ryttarna. Invånarna hade flytt, och deras dörrar och
fönsterluckor hängde uppbrutna och krossade på sina hakar.
— Vet ni något värdshus här i närheten, ryttmästar von
Drake? yttrade Falkenberg och vände sig till Benranglet.
— Nej, icke vad jag kan påminna mig, general. Och skulle
det finnas något, är det väl så fullt av kejserlige, att ingen
bänk ens finns ledig.
Den sista röda strimman hade nu försvunnit från himmelen
och mörkret föll på. De hade nu kommit in på en skogsstig.
— Här slå vi läger! yttrade Falkenberg, och höll in sin häst.
Med en ryckning i tyglarna stannade den lilla truppen.
Ryttarna sutto av, bundo hästarna vid några björkar, och så
börjades tillredelserna för natten.
Generalen själv begav sig ut på spaning efter vatten, och
Benranglet blev högste kommenderande över tillrustningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
