- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
143

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - X. Värdshuset »Den gyllene bägaren»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

snart han får veta din belägenhet. Och då står du på bar
backe... Men du nämnde ju, att du har släktingar här i
närheten? viskade han.

— Nej, icke till mina släktingar, sade hon förskräckt.

— Nå, var som helst, men här kan du icke stanna.

Clärchen nickade jakande och gick åter in i värdshuset.

Gyllingkorn och hans sällskap drucko sitt vin under
högljutt och cyniskt skämt. Han sökte på allt sätt uppliva de
stackars rövade flickorna. Men dessa låtsades icke höra på
honom utan sutto sorgsna och tysta med nedslagna ögon.

— Inte vara ledsna, mina små sötungar! Varför ta på eder
en sådan begravningsmin? Är det därför att kjolen och
kläd-ningslivet äro trasiga så att skinnet lyser igenom? Bah! Det
är varmt nu och för övrigt... när ni komma hem till mitt
slott ska ni få så granna kläder att ni aldrig sett, ännu mindre
burit sådana. Bara ni är snälla förstås...

Men flibkorna sutto lika tysta och sorgsna, fastän man
kunde se hur det sjöd under den stolta brunettens olivfärgade hy.

Men desto roligare hade Gyllingkorn. Han fyllde i två
bägare och räckte dem åt flickorna.

Den lilla bleka blonda tänkte just föra sin till munnen för
att läska sig något i den varma vårdagen, då hon såg sin
olyckskamrat plötsligt rycka till, spärra upp ögonen och kasta
pokalens hela innehåll i ansiktet på Gyllingkorn. Hon blev så
förskräckt att hon tappade sin bägare och vinet flöt ut i
sanden:

— Ho ... Ho ... Ho! hördes ett bölande från Benranglets
bänk. Den ädle Gyllingkorn är sannerligen en nobel riddare.
Han gör som Cleopatra. Han riktigt duschar sig i vin. Och
det var icke första gången det hände, viskade han till kapten
Lars och Stjernstråhle.

Gyllingkorn kastade en förbittrad blick på brunetten,
medan han avtorkade vinet från ansiktet och den icke allt för
rena spetskragen.

— Vänta du! Jag skall nog veta att tämja dig, mumlade
han mellan tänderna.

— Hör du, Stjernstråhle, gack fram till Gyllingkorn och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free