Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - X. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
gör en stor reverens för honom. Smickra honom, ju grövre
dess bättre — han märker intet — så kanske han glömmer
flickorna! Jag kunde sannerligen ha lust att ta dem från
honom.
Stjernstråhle gick fram till Gyllingkorn med hatten i hand
och bugade sig djupt.
Denne reste sig och besvarade synbarligen förnöjd hans
hälsning. Han såg att han hade en ung adelsman framför sig och
det smickrade hans fåfänga att en sådan sökte hans sällskap.
— Ädle herre och lysande riddare! började Stjernstråhle, i
det han ännu en gång bugade sig. — Dina storartade rikedomar
(som du huggit litet här och var, tänkte han för sig själv), ditt
nobla sätt, ditt glänsande förstånd, ditt ståtliga yttre och ditt
okuvliga mod äro vida berömda. Tillåt en — svensk, höll han
på att säga men hejdade sig — ung adelsman att betyga sin
utomordentliga aktning och beundran.
— Bravo! Bravo! ropade Gyllingkorn och hans sällskap. —
Monsieur talar med en ovanligt behaglig och sirlig grace. Edra
ord smeka mitt öra, de lägga sig likt välluktande blomster på
min hjässa, de fylla min gom med smak av ljuvligaste honung,
glädjetårar stiga upp i mina ögon och jag känner mig riktigt
rörd. Jag ... jag ... jag skänker er en av dessa unga och sköna
flickor, som jag mig själv till förnöjelse rövat och ämnar föra
till mitt slott. Välj vilken ni behagar!
Stjernstråhle var icke sen att passa på tillfället.
— Den mörka förefaller modigast, tänkte han. Hon skall
nog hjälpa den bleka blonda på flykten. Väljer jag däremot
den senare, kunde hon i sin förskräckelse begå någon dumhet,
som gör allt förlorat... Men nog är det mest synd om henne.
Så vände han sig till Gyllingkorn.
— Jag har gjort mitt val, ädle riddare.
— Och I väljer den blonda. Jag ser det på era ögon.
— Nej, den mörka, om ers nåd tillåter.
Han hade knappast uttalat ordet, förrän den lilla bleka
blonda lyfte huvudet. Det låg en sårad hinds halvt skrämda,
halvt bedjande uttryck i hennes djupblå ögon. De sågo på
honom ett ögonblick. Så skymdes de av tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
