Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - X. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
— Vad, brunetten! utropade Gyllingkorn. Och jag som
trodde er vara så betagen i den blonda! Men tag gärna den
mörka. Hon tycks vara en ilsken en. Jag tror att jag utan
saknad skall kunna avvara henne.
På brunettens olivfärgade hy steg upp en svag rodnad och
ett spotskt leende krökte hennes läppar, medan hon nyfiket
betraktade Stjernstråhle.
— Men du, min älskling, stannar hos mig, yttrade
Gyllingkorn och ville gripa tag i den blonda.
Likt stungen av en orm ryckte flickan till och drog sig
undan. Hon böjde huvudet i händerna och grät.
— Alltså övertager jag den mörka, yttrade Stjernstråhle till
Gyllingkorn.
— Ja, jag ser helst att jag blir av med den svartögda
markattan, svarade Gyllingkorn.
Stjernstråhle bugade sig och gick tillbaka till Benranglet och
kapten Lars.
Han berättade vad som förefallit och huru han för sitt
smickrande tal som skänk erhållit den mörka skönheten.
— Ja, jag hörde allt, svarade Benranglet, medan kapten
Lars upplät sin mun:
— Tog du den? Det var bra. Hon är förtjusande! Henne
tycker jag om.
— Jag överlåter henne på dig, kapten, yttrade Stjernstråhle
ädelmodigt.
— Kapten, kapten! Vad skall din gumma och Anna-Lisa
för att inte tala om lille-Lars säga? log Benranglet.
— Hm! brummade kapten Lars.
Benranglet lutade sig intill Stjernstråhle och viskade:
— Nu tycks stunden vara inne. Vi våga ej dröja länge,
ifall flera kejserliga officerare och soldater skulle anlända.
Säg åt Gyllingkorn att du vill taga din flicka med dig och
föra henne hit. Och gå sedan in i värdshuset och tillsäg
Clärchen hålla hästarna klara!
Stjernstråhle nickade och gick in i värdshuset. Då han åter
kom ut, styrde han stegen till Gyllingkorns bord.
— Ädle slottsherre och lysande riddare! yttrade han. Nu
10 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
