Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - X. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
lyster mig att föra med mig den sköna som I i ert vittberömda
ädelmod skänkt mig.
— Var så god! Ju förr dess hällre, brummade Gyllingkorn,
som redan börjat ångra sig.
Stjernstråhle lutade sig ned mot den mörka flickan.
— Jag vill befria både er och er väninna från dessa
drängar ... Stilla! Icke en rörelse eller en min! viskade han, då
flickan höll på att rusa upp.
Hon blev så överraskad, hon, den stolta borgarflickan, som
förut behärskat sig käckt, att hon plötsligt började gråta.
— Tjut icke, slyna! Utan stig upp och följ den unge
ädlingen! röt Gyllingkorn.
Stjernstråhle sköt en blick full av förakt på talaren. Men
Gyllingkorn var för upptagen med att avundsfullt betrakta
den vackra brunetten för att han skulle märka det.
— Viska åt er väninna att hon skall hålla sig beredd att fly.
Vi skola befria även henne, mumlade han i den mörka
borgarflickans öra.
Hon böjde sig mot kamraten. Den blonda flickan höjde sina
ögon och gav Stjernstråhle en blick så strålande tacksam, att
den unge svensken blev helt varm om hjärtat.
Utan att göra en rörelse, blott med en skiftning i blicken
sände han flickan sitt lugnande svar.
Så fattade han den mörkas hand, bugade sig ännu en gång:
— Jag tackar dig, ädle riddare! yttrade han till
Gyllingkorn.
Men högrest och stolt som en ung furstinna, fastän
kläd-ningslivets trasor blottade hennes vita barm, gick den mörka
. flickan vid Stjernstråhles sida mot Benranglets och kapten
Lars’ bänk.
— Jaså, hästarna stå sadlade och färdiga bakom knuten,
sade Benranglet, då han hört Stjernstråhles svar. — Gott! Då
ska’ vi försöka kuppen. Så snart du ser mig anfalla
Gyllingkorn, springer du fram och rycker till dig den ljusa och sedan
få kapten Lars och jag sköta de två andra. Så ta vi var sin
flicka...
— Jag tar den mörka, ropade kapten Lars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
