Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - X. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
— Kapten Lars, kapten Lars! log Benranglet och höjde
menande fingret, medan borgarflickan leende betraktade sin
välfödde beundrare.
... Du den blonda — den förälskade kaptenen får väl ta
sin mörka skönhet — och jag Clärchen. Och så kasta vi oss
upp på hästarna och rida i väg... Vänta! Nu ger jag snart
signalen...
Benranglet reste på sig och närmade sig med böjt huvud och
hopsjunken hållning Gyllingkorn. Denne såg honom icke. I
förargelsen över sitt förhastade löfte att skänka bort den
ståtliga flickan tömde han glas på glas, medan han gnolade på en
visa.
— Ädle herre! hälsade Benranglet då han kommit fram.
Han hade icke tagit av sig hatten utan i stället skjutit den ned
i pannan.
Gyllingkorn tittade upp och nickade likgiltigt. Han trodde
det var någon stackars soldat som ville be honom om en skärv.
Och han kunde ju ha anledning till den uppfattningen. Ty den
långe ryttmästaren såg efter gårdagens strider snarare ut som
en landsvägsriddare än som en båld officer.
Men i detsamma Gyllingkorn såg upp rätade Benranglet på
sig. Han störtade fram, grep honom i kragen, ryckte upp
honom från bänken och stirrade honom rakt i ansiktet.
— Känner monsieur möjligtvis igen mig?
Gyllingkorn bleknade då han såg sin forna fånge. Han
kunde icke få fram ett ord endast ett svagt gurglande hördes från
hans strupe, medan hans tjurögon fånigt blickade på
Benranglet.
Denne skakade honom så att den noble slottsherren tystade
likt en fågelskrämma i blåst.
Så kastade han honom med en kraftig stöt ifrån sig.
Gyllingkorn tumlade om några varv och föll ned vid den mörka
borgarflickans fötter.
Samtidigt hade Stjernstråhle och kapten Lars rusat upp.
Den förre var icke sen att skynda fram till den blonda
flickan och föra bort henne. Så drogo han och kapten Lars sina
värjor och störtade på Gyllingkorns tre gäster, som börjat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
