Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrynkliga som på en gammal gumma, ögonen lågo djupa och
nedom dem höjde sig en rak näsa.
Ju mera Hjelm betraktade den underliga mannen, dess
säkrare blev han i sin uppfattning om vem denne kunde vara.
Efter de beskrivningar han hört, var han övertygad om att
mannen i den gröna dräkten på den grå hästen ej kunde vara
någon annan än de kejserliges och ligans överbefälhavare, greve
Jean Tserclaes de Tilly.
Hjelm tyckte mannen såg sorgsen ut. Han höll oavbrutet
sina blickar riktade mot den ödelagda staden, vilkens rykande
ruiner efter hus och kyrkor, upprivna gator, fyllda av
stelnat blod och mängden av mördade, vanställda män och
kvinnor som överallt lågo vräkta huller om buller i det klara
solskenet företedde en förfärlig anblick.
Gång efter annan förde den grönklädda mannen sin
handskbeklädda hand till sina ögon liksom om han borttorkat en tår,
allt under det Hjelm hörde honom mumla latinska böner och
sånger:
»Dies irae, dies illa
Solvet seclum in favilla ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
