- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
154

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänka en tanke längre. Den rika framtid, som han förut hoppats
på, var honom nu platt likgiltigt och livet av intet värde.

Men han kunde likväl ej förmå sig till att frivilligt söka
döden. Under de tre dagar han strövat omkring bland Magdeburgs
ruiner, sökande sin flicka levande eller död men gång på
gång gäckad i sitt hopp, hade självmordet ofta vinkat honom.
Och samma dag då han gick över bron och såg flodens lugna
vatten flyta under sina fötter hade frestelsen gripit honom med
dårande styrka. En lång stund hade han stått lutad över
räcket och stirrat ned i djupet. Och hela tiden sjöng dämonen i
hans öra: Din lycka är död. Ditt liv är i spillror. Varför
skulle du då leva?

— Ja, jag vill dö, svarade han sig själv. Och han beslöt sig
för att dö.

Men under hela den tid som självmordstanken susat i hans
hjärna, var det som om under denna en annan röst, helt svag
och obetydlig men likväl förnimbar, hade ljudit: Du gör det
icke. Du gör det icke. Du må besluta dig aldrig så mycket
att begå självmord, du kommer likväl aldrig att göra det.

Och han kände på sig att den rösten sade sant.

Ty denna stämma, som ljöd så svag men likväl trängande
genom de andra, var det aldrig helt svunna hoppet, att hans
Gretchen ändå, trots allt, ännu skulle finnas i livet.

Och fastän han icke kunde förstå, huru det skulle gått till
eller var hon nu fanns, kunde han likväl icke släppa den
tanken. Och det var den, som gjorde att han ännu var vid liv och
med huvudet lutat i sina händer satt vid landsvägskanten och
grubblade.

*



Han vaknade upp vid det att en manlig stämma ropade
honom an. Då han såg upp, fann han en kapuciner-munk stå
framför sig. Det var en gammal man med böljande vitt hår,
som hängde ned över de magra axlarna, och långt grånat
skägg, vilket flöt nedför bröstet. Han var iklädd en trasig och
föga ren, brun kåpa, ombundet med ett rep. Huvudet var bart
och de stora fötterna endast täckta av damm och smuts.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free